Jeremia 32:1-51:19

Svenska Folkbibeln 2015

Köp av åker under belägring

32 ^(A) Detta ord kom från Herren till Jeremia i Juda kung Sidkias tionde regeringsår^[a], som var Nebukadressars artonde regeringsår. ^2 (B) Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården^[b] i Juda kungs hus. ^3 (C) Juda kung Sidkia hade låtit spärra in honom där och sagt: ”Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag ska ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska inta den. ^4 (D) Och Juda kung Sidkia ska inte komma undan kaldeerna, utan han ska överlämnas i den babyloniske kungens våld och tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och se honom öga mot öga. ⁵ Han ska föra Sidkia till Babel, och där ska han stanna tills jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna ska ni inte ha någon framgång.”

⁶ Jeremia sade: ”Herrens ord kom till mig. Han sade: ^7 (E) Se, Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt^[c] att köpa den.”

⁸ Och min farbrors son Hanamel kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig.” Då förstod jag att det var Herrens ord, ⁹ och jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver^[d]. ¹⁰ Jag skrev ett köpebrev och satte sigill på det, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. ¹¹ Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och villkoren samt det öppna brevet. ¹² Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria^[e], son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. ¹³ Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: ¹⁴ ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ta dessa brev, både det förseglade köpebrevet och det öppna brevet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras under lång tid. ¹⁵ För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång ska man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.”

Profetens bön

¹⁶ När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: ^17 (F) ”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. ^18 (G) Du visar nåd mot tusenden och bestraffar fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. ^19 (H) Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar för att ge åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.

^20 (I) Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. ^21 (J) Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. ^22 (K) Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. ²³ De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

^24 (L) Se hur belägringsvallarna^[f] närmar sig staden för att inta den, och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv. ²⁵ Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre Gud, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!”

Herrens svar

²⁶ Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ^27 (M) ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? ²⁸ Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den. ^29 (N) Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar.

³⁰ För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. ³¹ För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig.

Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte ^32 (O) för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. ^33 (P) De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. ^34 (Q) De satte upp sina vidriga avgudar^[g] i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. ^35 (R) Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd.

³⁶ Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: ^37 (S) Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. ^38 (T) De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. ^39 (U) Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem. ^40 (V) Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. ^41 (W) Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

^42 (X) För så säger Herren: Liksom jag låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så ska jag också låta allt det goda som jag lovat dem komma över dem. ⁴³ Man ska köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, given i kaldeernas hand. ^44 (Y) Åkrar ska köpas för pengar och man ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska göra slut på deras fångenskap, säger Herren.”

Löften om återupprättelse

33 ^(Z) Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han fortfarande var inspärrad på vaktgården. Han sade: ^2 (AA) Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: ^3 (AB) Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

^4 (AC) För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: ⁵ Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man ska fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min harm. För på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

^6 (AD) Se, jag ska hela dess sår och ge läkedom och bota dem, och jag ska låta dem se frid och trofasthet i överflöd. ^7 (AE) Jag ska göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var förr. ^8 (AF) Jag ska rena dem från all deras synd som de har begått mot mig och förlåta dem alla deras synder som de har begått mot mig i uppror mot mig.

⁹ Staden ska bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De ska bäva och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

^10 (AG) Så säger Herren: Än en gång ska man här på denna plats som ni säger är öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, ^11 (AH) här ska man åter höra jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: ”Tacka Herren Sebaot, för Herren är god och evig är hans nåd”, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. För jag ska åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var förr, säger Herren.

¹² Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, och i alla andra städer som hör hit, ska det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar vila. ^13 (AI) I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, Jerusalems omgivningar och Juda städer ska än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.

Löftet om den rättfärdige telningen

^14 (AJ) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

^17 (AM) För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus, ¹⁸ och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer.”

¹⁹ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ^20 (AN) Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, ²¹ först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig. ^22 (AO) Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande och leviterna som står i min tjänst.

²³ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ²⁴ Har du inte märkt vad detta folk säger: ”De två släkter^[i] som Herren utvalde, dem har han förkastat.” De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk. ²⁵ Så säger Herren: Om jag inte har fastställt mitt förbund med dag och natt och en ordning för himmel och jord, ^26 (AP) då ska jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. För jag ska åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Varning till Sidkia

34 ^(AQ) Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem^[j] och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: ^2 (AR) Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. ^3 (AS) Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

⁴ Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. ^5 (AT) I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar^[k] för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

⁶ Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, ^7 (AU) medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka^[l]. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

Brott mot avtalet om att frige slavar

⁸ Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, ^9 (AV) så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. ¹¹ Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

¹² Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ¹³ Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: ^14 (AW) När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder^[m], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. ¹⁵ Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. ¹⁶ Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

¹⁷ Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. ^18 (AX) Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken^[n] och gick mellan dem. ¹⁹ Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, ^20 (AY) dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. ^21 (AZ) Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort^[o] ifrån er. ^22 (BA) Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.

Rekabiternas trohet

35 ^(BB) Detta ord kom till Jeremia från Herren under Juda kung Jojakims, Josias sons, tid^[p]. Han sade: ^2 (BC) ”Gå till rekabiternas släkt och tala med dem. Ta med dem till Herrens hus, till en av kamrarna där, och ge dem vin att dricka.”

³ Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt ⁴ och förde dem till Herrens hus, till den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvakten Maasejas, Shallums sons, kammare. ⁵ Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.

^6 (BD) Men de svarade: ”Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son^[q], har befallt oss: Ni och era barn ska aldrig dricka vin. ⁷ Ni ska inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar eller äga sådana, utan ni ska bo i tält i all er tid, för att ni ska leva länge i det land där ni bor som främlingar. ⁸ Vi lyder allt som vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt. Därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar. ⁹ Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd. ¹⁰ Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt som vår far Jonadab har befallt oss. ^11 (BE) Men när Babels kung Nebukadressar drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem.”

¹² Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ¹³ ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger Herren. ^14 (BF) De har hållit det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att inte dricka vin. Än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin fars befallning.

Men själv har jag talat till er gång på gång, och ni har inte lyssnat till mig. ^15 (BG) Gång på gång har jag sänt er mina tjänare profeterna och sagt: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då ska ni få bo i det land som jag har gett er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.

¹⁶ Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras far gav dem, ^17 (BH) därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska låta all den olycka drabba Juda och alla Jerusalems invånare som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem.”

¹⁸ Till rekabiterna sade Jeremia: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er far Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och i allt gjort som han har befallt er, ¹⁹ därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte.”

Jeremias profetior skrivs ner

36 ^(BI) I Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår^[r] kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

^2 (BJ) ”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag. ^3 (BK) Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

^4 (BL) Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle alla de ord som Herren hade talat till honom. ⁵ Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: ”Jag är förhindrad, så jag kan inte gå till Herrens hus. ⁶ Men gå du dit och läs upp Herrens ord för folket i Herrens hus på fastedagen^[s] från rullen som du skrev efter min diktamen. Läs också upp det för hela Juda, som har kommit från sina städer. ^7 (BM) Kanske ska de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Stor är den vrede och harm som Herren har uttalat över detta folk.”

⁸ Baruk, Nerias son, gjorde precis som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han upp Herrens ord ur bokrullen. ⁹ I Juda kung Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i nionde månaden^[t] utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

^10 (BN) Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem in-för hela folket i Herrens hus, i kammaren som tillhörde skrivaren Gemarja, Shafans son^[u], på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus.

Kung Jojakim bränner bokrullen

¹¹ När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen, ¹² gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. ¹³ Mika berättade för dem allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

¹⁴ Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: ”Ta med dig rullen som du har läst upp inför folket och kom hit.” Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. ¹⁵ Då sade de till honom: ”Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem. ¹⁶ När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: ”Vi måste tala om för kungen allt som står här.” ¹⁷ Och de frågade Baruk: ”Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?” ¹⁸ Baruk svarade dem: ”Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.” ¹⁹ Då sade furstarna till Baruk: ”Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är.”

²⁰ De lämnade rullen i skrivaren Eli-shamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

²¹ Då sände kungen Jehudi att hämta rullen, och han hämtade den från skrivaren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.

²² Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom, ²³ och när Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända tills hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan. ^24 (BO) Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder^[v] när de hörde alla dessa ord. ²⁵ Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem. ²⁶ Och kungen befallde kungasonen Jerameel^[w] och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.

Den nya profetrullen

²⁷ När kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ²⁸ ”Ta dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Juda kung Jojakim brände. ²⁹ Men om Juda kung Jojakim ska du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att Babels kung ska komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur? ^30 (BP) Därför säger Herren så om Juda kung Jojakim: Ingen arvinge till honom ska sitta på Davids tron, och hans döda kropp ska kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla. ^31 (BQ) Jag ska straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning. Och jag ska låta all den olycka som jag uttalat över dem och Jerusalems invånare och Juda män drabba dem, eftersom de inte velat höra.”

³² Då tog Jeremia en annan rulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Juda kung Jojakim hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.

Jeremia profeterar och fängslas

37 ^(BR) Sidkia^[x], Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. ² Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. ^3 (BS) Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son^[y], och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: ”Be för oss till Herren vår Gud.”

⁴ Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. ⁵ Faraos här^[z] hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.

⁶ Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: ⁷ Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: ”Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. ^8 (BT) Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. ⁹ Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. ¹⁰ Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld.”

¹¹ Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, ¹² ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott^[aa] bland folket. ^13 (BU) När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna.” ¹⁴ Jeremia svarade: ”Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. ¹⁵ De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

^16 (BV) När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, ^17 (BW) lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: ”Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: ”Ja.” Och han fortsatte: ”Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand.”

¹⁸ Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? ¹⁹ Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? ^20 (BX) Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.” ^21 (BY) Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

Jeremia kastas i en brunn

38 ^(BZ) Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son^[ab], och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: ^2 (CA) ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva. ^3 (CB) För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”

^4 (CC) Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” ⁵ Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” ^6 (CD) Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias^[ac] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.

⁷ Nubiern Ebed-Melek^[ad], en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten^[ae], fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. ⁸ Han lämnade kungens hus och sade till kungen: ^9 (CE) ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” ¹⁰ Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”

¹¹ Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. ¹² Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, ^13 (CF) och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.

Sidkia söker råd hos Jeremia

¹⁴ Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.” ^15 (CG) Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.” ¹⁶ I hemlighet gav då kung Sidkia sin ed till Jeremia och sade: ”Så sant Herren lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv.”

¹⁷ Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva. ^18 (CH) Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.

¹⁹ Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.” ²⁰ Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så ska det gå väl för dig och du får leva. ²¹ Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: ^22 (CI) Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus ska då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna ska säga:

^23 (CJ) Alla dina hustrur och barn ska man föra ut till kaldeerna. Själv ska du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad ska brännas ner.”

²⁴ Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så ska du inte dö. ²⁵ Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen! Dölj inget för oss, så dödar vi dig inte. Vad sade kungen till dig? – ^26 (CK) då ska du svara dem: Jag vädjade inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.”

²⁷ Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem precis som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. ²⁸ Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.

Jerusalems fall

39 ^(CL) I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,^[af] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. ² I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden^[ag], trängde de in i staden. ³ Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser^[ah] av Samgar^[ai], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen^[aj], Nergal-Sareser, överste magern^[ak], och den babyloniske kungens alla andra furstar.

^4 (CM) När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. ⁵ Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla^[al] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. ^6 (CN) Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. ^7 (CO) På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.

⁸ Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. ⁹ Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,^[am] bort till Babel. ¹⁰ Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

Jeremia blir fri

¹¹ Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: ^12 (CP) ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” ¹³ Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän ^14 (CQ) sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.

Herrens löfte till Ebed-Melek

¹⁵ Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: ^16 (CR) ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. ¹⁷ Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. ^18 (CS) Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Jeremia stannar i landet

40 Detta ord kom till Jeremia från Herren efter att Nebusaradan, översten för livvakterna, hade släppt honom fri från Rama. Han hämtade Jeremia, som var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.

² Översten för livvakterna hämtade Jeremia och sade till honom: ”Herren din Gud uttalade olycka över denna plats, ³ och Herren har låtit den komma och gjort som han har sagt. Ni syndade ju mot Herren och lyssnade inte till hans röst, och därför har detta drabbat er. ⁴ Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, kom, så ska jag låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott.”

^5 (CT) Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, som Babels kung har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå.” Och översten för livvakterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå. ⁶ Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

Gedalja blir ståthållare i Juda

^7 (CU) Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att Babels kung hade satt Gedalja,^[an] Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel. ⁸ De kom då till Gedalja i Mispa:^[ao] Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja,^[ap] maakatitens son, och de hade med sig sina män.

^9 (CV) Och Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, gav dem och deras män sin ed och sade: ”Var inte rädda för att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå bra för er. ¹⁰ Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni ska samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning.”

¹¹ Också alla de judar som fanns i Moab och hos ammoniterna, i Edom och andra länder, hörde att Babels kung hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, över dem. ¹² Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.

Gedalja mördas av Ismael

¹³ Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa ¹⁴ och sade till honom: ”Du vet väl att Baalis^[aq], ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?” Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte. ^15 (CW) Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: ”Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han få ta ditt liv så att alla vi judar som samlats hos dig skingras och det som är kvar av Juda utplånas?” ¹⁶ Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ”Du får inte göra det, för det du säger om Ismael är inte sant.”

41 ^(CX) Men i sjunde månaden^[ar] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama, av kunglig börd^[as] och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa ² reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan. De dödade honom som Babels kung hade satt över landet. ³ Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.

⁴ Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta, ^5 (CY) kom en skara på åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat^[at] sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i Herrens hus.^{[au] 6} Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: ”Kom med till Gedalja, Ahikams son.” ⁷ Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen . ⁸ Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: ”Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden.” Då avstod han från att döda dem med de andra.

^9 (CZ) Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa^[av] hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män. ¹⁰ Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.

¹¹ Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort, ^12 (DA) tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon. ¹³ Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om. ¹⁴ Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son. ¹⁵ Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.

Flykt till Egypten

¹⁶ Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, när denne hade dödat Gedalja, Ahikams son. Det var soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon. ^17 (DB) De gav sig av, men stannade i Kimhams härbärge^[aw] nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten^{[ax] 18} undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som Babels kung hade satt över landet.

Jeremia varnar för Egypten

42 Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största, ^2 (DC) till profeten Jeremia och sade: ”Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. ³ Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra.”

⁴ Profeten Jeremia svarade dem: ”Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något.”

^5 (DD) Då sade de till Jeremia: ”Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig. ⁶ Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst.”

⁷ Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. ⁸ Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. ⁹ Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. ^10 (DE) Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er. ^11 (DF) Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. ¹² Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

¹³ Men om ni säger: ”Vi vill inte stanna i detta land”, och om ni inte lyder Herren er Guds röst, ¹⁴ utan säger: ”Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo”, ¹⁵ hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, ¹⁶ då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. ^17 (DG) Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

^18 (DH) För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats. ¹⁹ Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. ²⁰ Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: ”Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det.” ²¹ Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. ²² Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

Judarna utvandrar till Egypten

43 När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt dem alla de ord som Herren deras Gud hade sänt honom att tala till dem, ² då svarade Asarja, Hoshajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de andra självsäkra männen Jeremia och sade: ”Det är lögn det du säger! Herren vår Gud har inte sänt dig att säga: Ni ska inte bege er till Egypten för att bosätta er där. ³ Det är Baruk, Nerias son, som eggar upp dig mot oss för att vi ska överlämnas i kaldeernas hand, så att de dödar oss eller för oss bort i fångenskap till Babel.”

⁴ Varken Johanan, Kareas son, eller någon av befälen eller någon av folket ville lyda Herrens röst och stanna kvar i Juda land. ^5 (DI) I stället tog Johanan, Kareas son, och alla befälen med sig alla som fanns kvar i Juda och som hade återvänt från alla de hednafolk dit de hade varit fördrivna, för att bosätta sig i Juda land, ^6 (DJ) både män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla andra som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Shafans son, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. ⁷ De begav sig till Egyptens land, för de ville inte lyssna till Herrens röst. Och de kom till Tachpanches^[ay].

Profetia om härjningar i Egypten

⁸ Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches. Han sade: ⁹ ”Ta några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet vid ingången till faraos hus^[az] i Tachpanches. Gör detta så att de judiska männen ser det ¹⁰ och säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska sända bud och hämta min tjänare Nebukadressar^[ba], Babels kung, och hans tron ska jag sätta upp ovanpå de stenar som jag har gömt här, och han ska breda ut sin tronmatta över dem. ^11 (DK) För han ska komma och slå Egyptens land och ge åt döden dem som tillhör döden, åt fångenskapen dem som tillhör fångenskapen och åt svärdet dem som tillhör svärdet. ^12 (DL) Jag ska tända eld på Egyptens gudatempel, och han ska bränna upp dem och föra bort gudarna. Han ska svepa om sig Egyptens land liksom en herde sveper om sig sin mantel. Sedan ska han dra därifrån i frid. ¹³ Han ska slå sönder stoderna i Bet-Shemesh^[bb] i Egyptens land, och Egyptens gudatempel ska han bränna upp i eld.”

Avgudadyrkan orsaken till nöden

44 Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol^[bc], Tachpanches, Memfis^[bd] och Patros^[be] område. Han sade:

² ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem ³ på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. ^4 (DM) Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

⁵ Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. ⁶ Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

⁷ Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. ⁸ Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. ⁹ Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator? ¹⁰ Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

^11 (DN) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. ^12 (DO) Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. ¹³ Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, svält och pest. ¹⁴ Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen ska komma tillbaka dit utom några få som flyr dit.”

¹⁵ Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: ^16 (DP) ”Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn, ^17 (DQ) utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. ¹⁸ Men sedan vi slutat tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och svält.” ¹⁹ Och kvinnorna sade: ”När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor^[bf] åt henne med hennes bild och utgöt dryckesoffer åt henne.”

²⁰ Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade gett honom detta svar. Han sade: ²¹ ”Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? ²² Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. ²³ Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag.”

²⁴ Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: ”Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land. ²⁵ Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem! ²⁶ Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren Gud lever. ^27 (DR) För jag ska vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land ska gå under genom svärd och svält tills det är slut med dem. ²⁸ Några få som undkommer svärdet ska få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så ska alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.

²⁹ Detta ska för er vara tecknet på att jag ska straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni ska förstå att mina ord om er ska gå i fullbordan till er olycka. ^30 (DS) Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra^[bg], Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv.”

Ord av tröst till Baruk

45 ^(DT) Detta ord talade profeten Jeremia till Baruk, Nerias son, när han efter Jeremias diktamen skrev ner dessa ord i en bokrulle^[bh] under Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår. Han sade: ² Så säger Herren, Israels Gud, om dig Baruk: ^3 (DU) Du säger: ”Ve mig, Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är trött av allt suckande och jag får ingen ro.”

⁴ Så ska du svara honom: ”Så säger Herren: Se, det jag har byggt upp ska jag riva ner, och det jag har planterat ska jag rycka upp. Detta gäller hela jorden. ^5 (DV) Och du begär stora ting för dig! Begär inte något sådant. Se, jag ska låta olycka drabba allt kött, säger Herren. Men dig ska jag låta vinna ditt liv som ett byte, vart du än beger dig.”

Profetia om Egypten

46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.

^2 (DW) Om Egypten.

Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish^[bi] och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

^13 (EB) Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:

^25 (EH) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No^[bm] och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. ^26 (EI) Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.

Profetia om filisteerna

47 ^(EL) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna innan farao intog Gaza^[bn]:

Profetia om Moab

48 ^(EP) Om Moab^[bq].

¹² Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. ^13 (EU) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

²¹ Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, ²² över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, ²³ över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, ²⁴ över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

^26 (EW) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. ^27 (EX) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

Så långt domen över Moab.

Profetia om Ammon

49 ^(FK) Om ammoniterna^[bt].

Profetia om Edom

^7 (FN) Om Edom.^[bw]

^12 (FP) För så säger Herren: Se, de som inte blev dömda att dricka ur bägaren tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du ska inte bli ostraffad utan tvingas att dricka.

¹³ För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli till häpnad och vanära. Det ska ödeläggas och bli en förbannelse, och alla dess lydstäder ska bli ödemarker för all framtid.

^17 (FS) Edom ska bli till häpnad. Var och en som går där förbi ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. ^18 (FT) Som när Sodom och Gomorra ödelades med sina grannstäder, säger Herren, så ska ingen bo där mer och ingen människa vistas där.

^19 (FU) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. På ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig? ²⁰ Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och tankarna som han tänkt om dem som bor i Teman:

Profetia om Damaskus

Profetia om Kedar och Hasor

²⁸ Om Kedar och Hasors riken^[bx] som besegrades av Nebukadressar, Babels kung.

Profetia om Elam

^34 (GD) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam^[by] i början av Juda kung Sidkias regering. Han sade:

Profetia om Babel

50 ^(GF) Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

^17 (GP) Israel är ett vilsekommet får

Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. ¹⁸ Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. ^19 (GQ) Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.

^21 (GS) Dra ut mot Meratajims^[cb] land

^31 (GW) Se, jag är emot dig, du övermodige,

^44 (HF) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

⁴⁵ Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.

51 Så säger Herren:

^10 (HL) Herren har låtit vår rättfärdighet

¹⁶ När han låter sin röst höras,