^12 (A) Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
^13 (B) När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
^14 (C) Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
¹⁵ Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
^16 (D) Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

^19 (E) Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
^20 (F) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
^21 (G) för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
^22 (H) Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.