22 (A) Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige
        och den skyldige förgör han.

Read full chapter

22 Det gör detsamma,
    och därför säger jag:
    ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”

Read full chapter

(A) Varför får de gudlösa leva,
    bli gamla och växa i kraft?

Read full chapter

Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
    och bli mäktiga?

Read full chapter

12 (A) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

13 (B) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

18 (C) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
19 (D) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
20 (E) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 (F) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
26 (G) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
28 Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Read full chapter

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[a]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[b].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.

14 (A) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

15 (B) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 (C) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

17 (D) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 (E) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 (F) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 (G) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 (H) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

24 (I) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda[a]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 (J) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom[b]? 26 (K) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:24 se det goda i sin möda   Annan översättning: ”ha det gott under sin möda” (även i 3:13, 5:17).
  2. 2:25 utom genom honom   Andra handskrifter: ”utom jag”.

14 Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret.
    Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

15 Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”
16 Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
    snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.

17 Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

20 Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen. 21 När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

22 Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen? 23 Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

Glädjen i livet kommer från Gud

(2:24—3:22)

24 Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud, 25 för vem kan äta eller vara glad[a] utan honom? 26 För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:25 Grundtextens innebörd är osäker.

15 (A) På glädjens dag ska du vara glad,
    på olyckans dag ska du tänka på
        att Gud har gjort
            både den ena och den andra,
    för att människan inte ska förstå
        vad som kommer efter henne.

Read full chapter

15 Var glad under de goda tiderna,
    men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
    vad som kommer härefter.

Read full chapter

14 (A) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.

Read full chapter

14 Meningslöst är det som händer här på jorden: Det finns rättfärdiga som får vad de onda förtjänar och onda som får vad de rättfärdiga förtjänar. Även detta är meningslöst.

Read full chapter

Undran över Herrens handlande

12 (A) Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?

Read full chapter

Jeremias klagan och Herrens svar

12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?

Read full chapter