22 (A) Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige
        och den skyldige förgör han.

Read full chapter

(A) Varför får de gudlösa leva,
    bli gamla och växa i kraft?

Read full chapter

12 (A) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

13 (B) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

18 (C) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
19 (D) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
20 (E) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 (F) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
26 (G) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
28 Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Read full chapter

14 (A) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

15 (B) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 (C) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

17 (D) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 (E) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 (F) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 (G) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 (H) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

24 (I) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda[a]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 (J) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom[b]? 26 (K) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:24 se det goda i sin möda   Annan översättning: ”ha det gott under sin möda” (även i 3:13, 5:17).
  2. 2:25 utom genom honom   Andra handskrifter: ”utom jag”.

15 (A) På glädjens dag ska du vara glad,
    på olyckans dag ska du tänka på
        att Gud har gjort
            både den ena och den andra,
    för att människan inte ska förstå
        vad som kommer efter henne.

Read full chapter

14 (A) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.

Read full chapter

Undran över Herrens handlande

12 (A) Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?

Read full chapter