Den stora domen över hela jorden

24 (A) Se, Herren tömmer jorden

        och ödelägger den.
    Han omvälver dess yta
        och skingrar dess invånare.
(B) Det går prästen som folket,
    husbonden som tjänaren,
        husmodern som tjänarinnan,
    säljaren som köparen,
        låntagaren som långivaren,
    den skuldsatte
        som borgensmannen.
(C) Jorden blir helt ödelagd
        och fullständigt utplundrad,
    för Herren har talat detta ord.

(D) Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
        jordens stolta folk tynar bort.
(E) Jorden har blivit orenad
        under sina invånare,
    för de har överträtt
        Guds undervisning,
    kränkt lagarna
        och brutit det eviga förbundet.
(F) Därför förtär en förbannelse jorden,
    de som bor på den
        måste straffas för sin skuld.
    Därför blir jordens invånare färre[a],
        bara några få är kvar.

Vinmusten sörjer,
        vinstocken tynar bort.
    Alla som var hjärteglada suckar.
(G) Det är slut med tamburinernas fröjd,
    de gladas sorl har slutat.
        Det är slut med harpans glädje.
Man dricker inte vin under sång,
    rusdrycken är bitter
        för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
    alla hus är stängda
        så att ingen kommer in.
11 (H) Ute på gatorna
        hörs sorgerop över vinet.
    All glädje har förmörkats,
        all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
        porten har slagits i spillror.
13 (I) För det ska bli
        på jorden bland folken
    som när oliver slås ner,
        som vid en efterskörd
            när vinskörden är slut.

14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
        de jublar högt från havet
            över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
    ära i havsländerna
        Herrens, Israels Guds, namn."
16 (J) Från jordens ände
        hör vi lovsånger:
    "Ära till den Rättfärdige!"

Men jag sade:
        Jag förgås, jag förgås, ve mig!
    Förrädare förråder,
        förrädiskt förråder förrädarna.
17 (K) Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
    ni jordens invånare.
18 (L) Det ska ske att den som flyr
    från farans rop störtar
        i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fångas i fällan,
    för fönstren i höjden är öppna
        och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
    Jorden rämnar, ja, den rämnar.
        Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
    Den svajar fram och tillbaka
        som en vakthydda i trädets topp.
    Dess missgärning vilar tung
        på den.
    Den ska falla och inte mer resa sig.

21 På den dagen ska Herren straffa
        höjdens här[b] uppe i höjden
    och jordens kungar nere på jorden.
22 (M) De ska samlas ihop
    som fångar i fånggropen,
        de ska stängas inne i fängelse.
    Efter lång tid når straffet dem.
23 (N) Då ska månen blygas
        och solen skämmas,
    för Herren Sebaot ska då vara kung
        på Sions berg och i Jerusalem
    och inför sina äldste, i härlighet.

Footnotes

  1. 24:6 blir ... färre   Annan översättning: "brinner".
  2. 24:21 höjdens här   Stjärnor symboliserar ofta änglar (Upp 1:20, 8:12f). Se Jud v 6, Matt 25:41.

Guds dom över jorden

24 Se! Herren ödelägger jorden
    och förstör den.
Han härjar dess yta
    och skingrar dess inbyggare.
Då går det prästen som folket,
    herren som tjänaren,
    husmodern som slavflickan,
    köparen som säljaren,
    långivaren som låntagaren,
    borgenären som den skuldsatte.
Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.

Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
    Jorden har blivit oren
under sina invånare.
    De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
    och brutit det eviga förbundet.
Därför förtär en förbannelse jorden,
    och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
    och endast några blir kvar.
Vinet sörjer,
    vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
    Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
    och den glada lyran har tystnat.
Man dricker inte vin och sjunger längre,
    och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
    Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11     Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
    All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12     Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13     Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
    och som en efterskörd av vinbärgningen.

14 De ropar av glädje
    och jublar i väster
över Herrens majestät.
15     Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16     Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”

Men jag sa:

”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
    Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17     Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18     Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
    och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.

Himlens dammluckor öppnas,
    och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
    Den slits itu,
den skakar och skälver.
20     Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
    Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.

21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.