Människans förgänglighet

¹⁶ Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. ^17 (A) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. ¹⁸ Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

^19 (B) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. ^20 (C) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. ²¹ Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

^22 (D) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se^[a] det som ska ske efter henne?

Förtryck, möda och ensamhet

4 ^(E) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand^[b], och ingen tröstade dem.