Predikaren 4:1-7:29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Livets vanmakt
(4:1—7:29)
4 Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:
Jag såg de förtrycktas tårar,
och ingen tröstade dem,
förtryckarens våld mot dem,
men ingen tröstade dem.
2 Jag prisade de döda, de som redan dött,
lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.
3 Lyckligare än de båda är dock de
som inte blivit till och därför sluppit se
allt det onda som görs under solen.
4 Sedan såg jag att all möda och prestation härstammar från människans avund mot en annan. Också detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
5 Dåren lägger händerna i kors
och förtär sig själv.
6 Det är bättre med en handfull ro
än två händer fulla med möda och jagande efter vind.
7 Jag såg åter någonting meningslöst under solen:
8 En man som är alldeles ensam.
Han har ingen son och ingen bror,
och ändå är det ingen ände på hans slit,
inte heller får hans ögon nog av rikedomar.
”För vems skull bemödar jag mig och försakar det goda?”
Även detta är meningslöst och ett ont arbete.
9 Två är bättre än en,
för de får god lön för sin möda.
10 Om de faller, kan den ene hjälpa den andre upp igen.
Men ve den ensamme som faller!
Det finns ingen som hjälper honom upp.
11 Likaså, om två sover tillsammans värmer de varandra,
men hur ska den ensamme hålla sig varm?
12 Den ensamme kan bli överfallen,
men två kan stå emot.
Och en tredubbel tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt varar inte för evigt
13 Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som inte längre har vett att låta varna sig. 14 Han steg från fängelset till kungatronen, fastän han var född fattig i sitt rike. 15 Jag såg att allt levande som vandrar under solen slöt sig till denne yngling, som nu skulle tillträda tronen. 16 Folket som han ledde var så talrikt att det inte går att beskriva det. Och ändå blev han inte till någon glädje för sina efterkommande. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
Varning för förhastade löften
17 Tänk dig för när du träder in i Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör, för i sin okunnighet gör de det onda.
5 Ha inte för bråttom med att öppna munnen,
och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud,
för Gud är i himlen och du på jorden.
Låt alltså dina ord vara få.
2 Drömmar kommer av mycket arbete
och dåraktigt tal av många ord.
3 När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! 4 Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. 5 Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? 6 Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!
Rikedomens förgänglighet
7 Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. 8 Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.[b]
9 Den som älskar pengar får aldrig nog,
inte heller den som älskar rikedom.
Även detta är meningslöst.
10 Ju mer man får av det goda,
desto fler blir det som tär på det.
Vad har då ägaren för glädje av rikedomen,
förutom att få se den?
11 En arbetare sover gott,
vare sig han har mycket eller lite att äta,
men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen:
hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13 Om hans egendom genom någon olycka går förlorad,
och om han har en son, får denne ingenting.
14 Lika naken som han föddes går han bort.
Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.
15 Också detta är ont och beklämmande.
Som han kom ska han också gå bort.
Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro,
sjukdom och bitterhet.
Livsglädje är en gåva av Gud
17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. 18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. 19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.
Hela livet är meningslöst
6 Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: 2 Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.
3 Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. 4 Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. 5 Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. 6 Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?
7 All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren?
Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
9 Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
10 Allt som finns har redan sitt namn,
och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11 Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?
7 Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?
Visa levnadsråd
2 Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym,
och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
3 Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe,
för det är varje människas öde,
och det bör varje levande betänka.
4 Att sörja är bättre än att skratta,
för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.[c]
5 Den vises tankar är i sorgehuset
men dårens på nöjesställen.
6 Det är bättre att bli kritiserad av en vis man
än att lyssna på dårars sång.
7 Som törnris som sprakar under grytan
är dårens skratt.
Även det är meningslöst.
8 Rofferi gör en vis man till en dåre,
och mutor fördärvar hans sinne.
9 Slutet är bättre än början,
tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig,
för förargelse bor i dårars hjärtan.
11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar,
men fördelen med kunskapen
är att visheten ger sin ägare liv.
14 Se på Guds gärningar:
Vem kan göra rakt
vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna,
men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis.
För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös,
och var inte en dåre.
Varför skulle du dö i förtid?
19 Det bästa är att gripa tag i det ena
utan att släppa det andra.
Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.
20 För den vise är visheten en större styrka
än tio mäktiga män i staden.
21 Det finns ingen rättfärdig på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra,
så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat med visheten.
Jag sa: ”Jag vill bli vis”,
men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta
och mycket grundläggande –
vem kan någonsin finna den?
26 Sedan beslöt jag att försöka lära känna,
utforska och söka visheten och meningen,
för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.
27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna,
vars hjärta är snaror och nät,
och vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren blir hennes fånge.
28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren,
”jag har lagt det ena till det andra
för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit:
Jag har funnit en ärbar[d] man bland tusen,
men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.
Footnotes
- 5:5 Det är osäkert om det är Guds sändebud (ängel) som avses, eller en präst/tempeltjänare som övervakade att löftena infriades.
- 5:8 Grundtextens innebörd är oviss.
- 7:4 Tanken är antingen att människan mår bra av att sörja öppet, eller: …trots att ansiktet är nedstämt kan man vara vid gott mod.
- 7:29 ärbar är i bägge fallen ett tillägg för att lyfta fram grundtextens innebörd, där man resp. kvinna i detta sammanhang står för något dygdigt, ärovärt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.