Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)

² Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. ³ Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. ⁴ Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.^{[a] 5} Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi^[b], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.

⁷ Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”

⁸ Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.

⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. ¹⁰ Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.

¹¹ Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” ¹² Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.^[c] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? ¹³ Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.^[d]”

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)

¹⁴ När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. ¹⁵ Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. ¹⁶ Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”

¹⁷ En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. ¹⁸ Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”

¹⁹ ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”

²⁰ Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ²¹ ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. ²² Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”

²³ ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”

²⁴ ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”

²⁵ Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” ²⁶ Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.

²⁸ När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”

²⁹ Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.^[e]”

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)

³⁰ Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, ³¹ eftersom han undervisade sina lärjungar.

Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre^[f] dagar ska han uppstå från de döda.”

³² Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)

³³ Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” ³⁴ Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.

³⁵ Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”

³⁶ Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: ³⁷ ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Matt 10:42; Luk 9:49-50)

³⁸ Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

³⁹ Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. ⁴⁰ Den som inte är mot oss, han är för oss. ⁴¹ Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.

Jesus varnar för förförelser

(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)

⁴² Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. ⁴³ Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna^[g], i den eld som aldrig slocknar.^{[h] 45} Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.^[i]

⁴⁷ Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, ⁴⁸ där

⁴⁹ Alla måste saltas genom eld.^{[k] 50} Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”^[l]

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)

²⁸ Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. ²⁹ Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. ³⁰ Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,^{[a] 31} som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.

³² Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. ³³ När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.

³⁴ Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. ³⁵ Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde^[b]. Lyssna på honom!” ³⁶ Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.

Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)

³⁷ Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. ³⁸ Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. ³⁹ En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”

⁴¹ ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” ⁴² Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.

⁴³ Alla blev förundrade över Guds storhet.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)

Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:

⁴⁴ ”Lyssna noga på vad jag nu säger: Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna.” ⁴⁵ Men de förstod inte vad han talade om. Det var fördolt för dem, så att de inte förmådde att fatta det, och de vågade inte fråga vad han menade.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Mark 9:33-37)

⁴⁶ Lärjungarna började nu diskutera med varandra om vem av dem som var störst. ⁴⁷ Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras hjärtan. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig ⁴⁸ och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. Den som är minst bland er, han är störst.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Mark 9:38-40)

⁴⁹ Johannes sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

⁵⁰ Då sa Jesus till honom: ”Låt honom hålla på, för den som inte är emot er, han är för er.”

Motstånd i Samarien

⁵¹ Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.

⁵² Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk^[c] by för att förbereda för hans ankomst. ⁵³ Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.

⁵⁴ När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”^{[d] 55} Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.^{[e] 56} Sedan gick de vidare till en annan by.

Priset för att följa Jesus

(Matt 8:19-22)

⁵⁷ Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”

⁵⁹ Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”^[f]

⁶⁰ Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”

⁶¹ En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”

⁶² Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Profeternas budskap om Jesus är sant

¹⁶ Det var inte några skickligt uttänkta myter vi följde när vi berättade för er om vår Herre Jesus Kristus makt och ankomst, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. ¹⁷ Han fick äran och härligheten från Gud Fadern, när en röst kom till honom från den majestätiska härligheten: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje.” ¹⁸ Vi hörde själva den rösten när vi var med honom på det heliga berget.^[a]

¹⁹ Så mycket säkrare står nu det profetiska budskapet för oss, och ni gör väl om ni håller er till det, som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills morgonstjärnan^[b] går upp i era hjärtan.

²⁰ Men framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kunnat läggas ut av profeten själv. ²¹ Ingen profetia har ju kommit till av mänsklig vilja, utan den heliga Anden har drivit människor till att tala vad de fått av Gud.