(A) Varför får de gudlösa leva,
    bli gamla och växa i kraft?

Read full chapter

Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
    och bli mäktiga?

Read full chapter

רResh

35 (A) Jag såg en gudlös tyrann,
    han bredde ut sig
        som ett frodigt rotat träd.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:35 som ett frodigt rotat träd   Andra handskrifter (Septuaginta): "som cedrarna på Libanon".

35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
    som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:35 Grundtextens exakta innebörd är osäker.

10 (A) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
13 (B) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

14 (C) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
16 (D) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
17 (E) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

18 Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
22 (F) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
23 (G) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

24 Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
27 Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

Read full chapter

10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
    och du drar inte ut med våra härar.
11 Du tvingade oss att vända för fienden,
    och våra motståndare tog byte.
12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår
    och skingrades bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
16 Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
17 när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

18 Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]
    höljt oss i ett djupt mörker.

21 Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
22 skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
23 Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

24 Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

26 Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
27 Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.

(A) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

Read full chapter

Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

Read full chapter

15 (A) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt.

Read full chapter

15 Jag sa för mig själv:

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”

Read full chapter

16 (A) Allt har jag sett
        under mina förgängliga dagar:
    Den rättfärdige går under
        i sin rättfärdighet,
    den ogudaktige lever länge
        i sin ondska.

Read full chapter

16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
    och den gudlöse lever länge i sin ondska.

Read full chapter

(A) Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode[a], den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:2 för den gode   Septuaginta och Peshitta tillägger: ”och den onde”.

Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.

Det går den gode
    som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
    och den som är rädd för att svära.

Read full chapter

Undran över Herrens handlande

12 (A) Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
(B) Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

(C) Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
(D) Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

Guds svar

(E) Om du springer ikapp med fotfolk
        och de tröttar ut dig,
    hur skulle du då kunna
        tävla med hästar?
    Du känner dig trygg i fredligt land,
        men hur ska du klara dig
            i snåren vid Jordan[a]?
(F) Dina bröder och din fars hus
        är också trolösa mot dig,
    de ropar för full hals
        bakom din rygg.
    Lita inte på dem,
        även om de talar vänligt
            med dig.

Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
(G) Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar[b]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

10 (H) Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
11 Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:5 snåren vid Jordan   Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
  2. 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar   Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.

Jeremias klagan och Herrens svar

12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
    Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
    Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
    Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
    För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
    Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
    För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
    De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”

”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
    hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
    hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
Till och med dina egna bröder, din egen familj,
    har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[a]
    Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.

Herrens klagan över sitt folk

Jag har övergett mitt hus,
    lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
    Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
    som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
    Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som omringas och attackeras av andra fåglar?[b]
Gå, samla alla vilda djur,
    låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
    trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
    har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
    Sörjande och öde ligger det framför mig,
    och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
    drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
    från den ena ändan av landet till den andra.
    Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
    men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
    men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
    för Herrens glödande vredes skull.”

Israels grannar

14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.