Jesaja 57
Svenska Folkbibeln 2015
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 (A) Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort
för att slippa ondskan.
2 (B) Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 (C) Men ni, kom fram hit,
ni söner till spåkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare
och prostituerade.
4 (D) Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen
och räcker ut tungan?
Är ni inte upprorets barn,
lögnens avkomma,
5 (E) ni som under alla gröna träd
brinner av lust till avgudarna[a],
ni som slaktar era barn[b] i dalarna
nere i bergsklyftorna.
6 Ravinens hala stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Ska jag vara nöjd med sådant?
7 (F) Du ordnade din bädd
på höga och stora berg,
dit gick du för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten
satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng
och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med dem
som du älskade att gå i säng med,
du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen[c] med olja
och använde många
väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare
till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Du blev trött av din långa färd,
men du sade inte:
"Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du inte.
11 (G) Vem var du rädd för och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Jag har varit tyst,
och det sedan länge –
är det därför du inte fruktar mig?
12 (H) Men jag ska visa hur det är
med din rättfärdighet
och dina verk,
de kommer inte att hjälpa dig.
13 (I) När du ropar
får din avgudasamling rädda dig.
En vind ska ta med dem allihop,
en fläkt ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt
till mig
ska få landet till arvedel
och mitt heliga berg
till besittning.
14 (J) Man ska säga:
"Bana väg, bana och röj väg!
Ta bort stötestenarna
från mitt folks väg!"
15 (K) För så säger den höge
och upphöjde,
han som tronar för evigt
och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den
som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv
åt de ödmjukas ande,
för att ge liv
åt de förkrossades hjärtan.
16 (L) Jag ska inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
för då skulle deras ande
försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 (M) Jag var vred
över hans girighetssynd,
jag slog honom och
dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom
och leda honom.
Jag vill ge tröst åt honom
och hans sörjande,
19 (N) skapa lovsång på deras läppar,
frid för den som är fjärran
och frid för den som är nära,
säger Herren.
Jag ska bota honom.
20 (O) Men de gudlösa
är som ett upprört hav
som inte kan vara stilla,
vars vågor rör upp dy och smuts.
21 (P) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga,
säger min Gud.[d]
Footnotes
- 57:5 brinner av lust till avgudarna Kananeiska fruktbarhetsriter (se Jer 2:20f, Hos 1-3).
- 57:5 slaktar era barn Barnoffer till dödsguden Molok (se 3 Mos 20:2f, Ps 106:37f, Jer 32:35).
- 57:9 kungen Annan översättning: "Molok".
- 57:21 Jesaja 40-66 består av tre lika stora delar: Kap 40-48, 49-57 och 58-66. De två första delarna slutar på samma sätt, se 48:22 och 57:21. Varje del har en mittpunkt. Kap 49-57 består av 49-51, 52-54 och 55-57. Mittpunkten 52-54 har i sin tur en mittpunkt, 52:13-53:12, som består av fem lika stora delar med mittpunkten 53:4-6, vilket är centrum för hela 40-66.
Jesaja 57
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
57 Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
för att skonas undan ondskan
2 och få frid.
De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.
3 ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
4 Vem är det ni gör er lustiga över?
Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
5 Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
6 Bland ravinens stenar[a] hör du hemma,
där har du din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skulle jag acceptera detta?
7 Högt uppe på ett berg
har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
8 Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
Du har övergett mig,
klätt av dig,
gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
och sett deras nakenhet.
9 Du har gått till Melek[b] med olja
och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
ända ner till dödsriket.
10 Du har blivit trött av allt slit
men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.
11 Vem är du rädd för, vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
som du inte fruktar mig?
12 Nu ska jag visa
att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13 När du ropar,
låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska få ärva landet
och ta mitt heliga berg i besittning.”
14 En order ska utgå:
”Bygg, bygg en väg!
Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
15 Så säger den höge och upphöjde,
han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
och ger ny kraft åt de modlösa.
16 Jag ska inte för evigt anklaga
och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
17 Jag blev vred över deras syndiga girighet,
jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
och fortsatte att gå sina egna vägar.
18 Jag har sett vad de hållit på med,
men jag ska bota dem,
leda dem och ge dem tröst.
19 Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
Jag ska bota dem.
20 Men de gudlösa är som ett upprört hav,
de blir aldrig stilla,
och dess vågor rör upp dy och slam.
21 För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.