Profetia om Moab

15 (A) Profetia om Moab.

På en natt är Ar-Moab ödelagt
        och förstört.
    På en natt är Kir-Moab ödelagt
        och tystat.[a]
(B) Han går upp till sitt tempel,
        till Dibon
    och upp på offerhöjderna
        för att gråta.
    Över Nebo och Medeba
        jämrar sig Moab,
    alla huvuden där är rakade,
        alla skägg avskurna.
På deras gator har man svept sig
        i säcktyg.
    På deras tak och på deras torg
        jämrar sig alla,
    medan tårarna rinner.
(C) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
        det hörs ända till Jahas.
    Därför jämrar sig Moabs krigare,
        deras själ våndas i dem.

(D) Mitt hjärta sörjer över Moab.
    Flyktingarna därifrån flyr till Soar[b],
        till Eglat-Shelishija.
    Under gråt stiger man upp
        på Halluhits höjd,
    på vägen till Horonajim
        höjs sorgerop över förstörelsen,
(E) för Nimrims vatten
        blir torr ödemark,
    gräset torkar bort, brodden vissnar,
        inget grönt finns kvar.
Resten av sina ägodelar,
        sina sparade tillhörigheter,
    bär man därför bort
        över Pilträdsbäcken[c].
(F) Sorgeropen ljuder runt om
        i Moabs land.
    Deras jämmer når till Eglajim,
        deras klagan till Beer-Elim.
För Dimons[d] vatten är fulla av blod,
    men ännu mer ska jag
        låta drabba Dimon:
    ett lejon för den som kommer
        undan från Moab
    och för dem som finns kvar
        i landet.

Footnotes

  1. 15:1 Ar-Moab etc   Orterna i vers 1-4 låg i norra delen av Moab, öster om Döda havet.
  2. 15:5 flyr till Soar   Liksom Lot (1 Mos 19:22). Låg kanske vid södra delen av Döda havet.
  3. 15:7 Pilträdsbäcken   Troligen Sered (4 Mos 21:12) vid Döda havets sydspets, Moabs gränsflod i söder.
  4. 15:9 Dimon   Jesajatexterna från Qumran: "Dibon".

Profetia över Moab

15 Profetia om Moab:

Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras
    och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.
Folket i Divon ska gå till sina tempel,
    till sina offerplatser,
för att gråta.
    Över Nebo och Medeva
hörs Moabs klagan.
    Varje huvud är rakat
och varje skägg avklippt.
    De går på gatorna klädda i säcktyg.
På deras tak och torg klagar alla,
    och tårarna rinner.
Heshbon och Elale klagar
    så att det hörs ända bort till Jahas.
Därför ropar Moabs soldater,
    de är fyllda av ångest.

Jag ropar i mitt inre för Moab.
    Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
    Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
    och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
    Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
    inget grönt finns kvar.
Så släpar man sina ägodelar och förråd
    över Pilträdsbäcken.
Klagorop hörs längs hela Moabs gräns,
    ända bort till Eglajim hörs deras jämmer
och klagan ända till Beer Elim.
    Dimons vatten fylls av blod,
men ännu mer ska jag låta komma över Dimon:
    ett lejon över dem som överlevt från Moab
och över det som är kvar av landet[a].

Footnotes

  1. 15:9 landet (mer exakt marken) kan också tolkas som ortnamn Adma, så t.ex. Septuaginta.