Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
² Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
³ Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
⁴ Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
^5 (B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
^6 (C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
^7 (D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh^[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
⁹ Ge Moab vingar^[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
¹⁰ Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

^11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

¹⁴ Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
¹⁵ Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
¹⁷ Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

¹⁸ Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
¹⁹ Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
²⁰ Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

^25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

^28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

^29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
³⁰ Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
³¹ Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
³² Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
^33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

^34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
³⁵ Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
^36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
^37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
^38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

³⁹ Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

^40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
⁴¹ Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
⁴² Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

^43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
^44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

^45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
⁴⁶ Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
^47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

    För tre brott av Moab, ja fyra,
        tar jag inte tillbaka mitt beslut,
    för han brände benen
        efter Edoms kung till kalk:
^2 (B) Jag ska sända en eld mot Moab,
        och den ska förtära Keriots borgar.
    Moab ska dö under stridslarm,
        under härskri vid hornstötar.
³ Jag ska utrota domaren ur landet
    och döda alla dess furstar
        tillsammans med honom,
    säger Herren.

^9 (G) Det var jag som förgjorde
        amoreerna för er.^[b]
    De var höga som cedrar
        och kraftiga som ekar,
    men jag förgjorde
        deras frukt upptill
            och deras rötter nertill.
^10 (H) Det var jag som förde er
        upp ur Egyptens land
    och ledde er i öknen i fyrtio år
        tills ni tog amoreernas land
            i besittning.
^11 (I) Bland era söner
    väckte jag upp profeter,
        bland era unga män nasirer.^[c]
    Är det inte så, ni Israels barn?
        säger Herren.
¹² Men ni gav vin till nasirerna
    och befallde profeterna:
        Profetera inte!

¹³ Se, jag ska trycka ner er
    som en vagn trycks ner
        när den är fullastad med kärvar.
^14 (J) Då ska den snabbe
        inte finna någon tillflykt,
    den starke inte kunna bruka
        sin kraft
    och hjälten inte rädda sitt liv.
¹⁵ Då kan bågskytten inte hålla stånd,
    den snabbfotade inte komma undan
        och ryttaren inte rädda sitt liv.
¹⁶ Den modigaste bland hjältarna
    ska den dagen fly naken,
        säger Herren.

^8 (A) Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas
        förolämpningar,
    hur de hånat mitt folk
        och förhävt sig mot deras land.
^9 (B) Därför, så sant jag lever,
        säger Herren Sebaot, Israels Gud:
    Moab ska bli som Sodom
        och ammoniterna^[a] som Gomorra,
    ett tillhåll för nässlor
            och en saltgrop,
        en ödemark till evig tid.
    De som är kvar av mitt folk
        ska plundra dem,
    resten av mitt folk
        ska få dem till arvedel.
¹⁰ Så ska det gå dem för deras högmod,
    för de har hånat
        Herren Sebaots folk
    och förhävt sig mot dem.
^11 (C) Herren ska vara fruktansvärd
        mot dem.
    Han ska förgöra alla jordens gudar,
        och folkens alla kustländer
            ska tillbe honom,
    varje folk på sin ort.
¹² Också ni nubier ska genomborras
        av mitt svärd.

^13 (D) Han ska sträcka ut handen mot norr
        och fördärva Assur
    och göra Nineve till en ödemark^[b],
        torr som öknen.
^14 (E) Där ska hjordar lägra sig,
        alla slags vilda djur.
    Både pelikaner och hägrar
        ska övernatta
            på dess pelarhuvuden.
    Fågelsång ska eka genom fönstren
        och bråte^[c] finnas på trösklarna,
    för cederpanelen är bortriven.
^15 (F) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.