Guldkalven

32 ^(A) När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.”^{[a] 2} Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.”

³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. ^4 (B) Han tog emot guldet och formade det med en mejsel^[b] och gjorde av det en gjuten^[c] kalv^[d]. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” ⁵ När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” ^6 (C) Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.^[e]

^7 (D) Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. ⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” ⁹ Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. ¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk.”

^11 (E) Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ^12 (F) Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ^13 (G) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt.”

^14 (H) Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

^15 (I) Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. ^16 (J) Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.” ¹⁸ Men han svarade:

^19 (K) När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. ^20 (L) Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka^[f] det. ²¹ Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?” ²² Aron svarade: ”Var inte vred, herre! Du vet själv att folket är ont. ²³ De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. ²⁴ Då sade jag till dem: Den som har guld ska ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv.”

²⁵ Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. ²⁶ Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: ”Alla som tillhör Herren ska komma hit till mig!” Då samlades alla leviterna kring honom, ^27 (M) och han sade till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Alla ska spänna på sig svärdet och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.” ²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. ²⁹ Och Mose sade: ”Invig er i dag^[g] till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse.”

³⁰ Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” ³¹ Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. ^32 (N) Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.”

^33 (O) Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. ³⁴ Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd.”

³⁵ Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

Olydnadens följder

^14 (A) Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, ¹⁵ om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, ¹⁶ då ska också jag handla på samma sätt mot er. Jag ska straffa er med skräck, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni ska så er säd förgäves, för era fiender ska äta den. ^17 (B) Jag ska vända mitt ansikte mot er, och ni ska bli slagna av era fiender. De som hatar er ska råda över er, och ni ska fly, även om ingen förföljer er.

¹⁸ Om ni trots detta inte lyssnar till mig, ska jag tukta er sjufalt värre för era synders skull. ^19 (C) Jag ska krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar^[a]. ²⁰ Er möda ska vara förgäves, för er jord ska inte ge sin gröda och träden i landet ska inte bära frukt.

²¹ Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, ska jag slå er sjufalt värre, som era synder förtjänar. ^22 (D) Jag ska sända över er vilddjur, som ska döda era barn och fördärva er boskap och få er att minska i antal så att era vägar blir öde.

²³ Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot, ^24 (E) ska också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull. ²⁵ Jag ska låta er drabbas av ett hämndens svärd som ska hämnas mitt förbund, och ni ska samlas i städerna. Men där ska jag sända pest ibland er, och ni ska bli överlämnade i fienders hand. ^26 (F) Jag ska fördärva ert livsuppehälle så att ert bröd ska kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet ska lämnas ut efter vikt, och när ni äter ska ni inte bli mätta.

²⁷ Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot, ²⁸ ska också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull. ^29 (G) Ni ska tvingas äta era söners och döttrars kött^[b]. ^30 (H) Jag ska ödelägga era offerhöjder och utrota era solstoder.^[c] Jag ska kasta era döda kroppar på era eländiga avgudars döda kroppar, och jag ska visa er ifrån mig. ^31 (I) Jag ska göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag ska inte mer med välbehag känna doften av era offer. ^32 (J) Jag ska själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där ska häpna över det. ^33 (K) Men er ska jag sprida ut bland hednafolken och jag ska förfölja er med draget svärd. Så ska ert land bli en ödemark och era städer ruiner.

^34 (L) Då ska landet få gottgörelse för sina sabbater under hela den tid som det ligger öde och ni är i era fienders land. Ja, då ska landet vila och få gottgörelse för sina sabbater. ³⁵ Hela den tid det ligger öde ska det hålla sabbat och få den vila det inte fick på era sabbater, då ni bodde där.

^36 (M) Och åt dem som blir kvar av er, ska jag ge försagda hjärtan där de är i sina fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som rörs av vinden. De ska fly som om de flydde för svärd och falla, även om ingen förföljer dem. ³⁷ De ska stupa på varandra som om de stupade för svärd, även om ingen förföljer dem. Ni ska inte kunna hålla stånd mot era fiender. ³⁸ Ni ska förgås bland hednafolken, och era fienders land ska förtära er. ³⁹ De som blir kvar av er ska genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land. Också genom sina fäders missgärning ska de tyna bort, liksom dessa har gjort.

^40 (N) De ska bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått emot mig, ⁴¹ så att också jag måste stå emot dem och föra bort dem till deras fienders land. Då ska deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de ska få lida för sin missgärning.

⁴² Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob, och jag ska också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag ska tänka på landet, ⁴³ för landet ska överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde när folket är borta. Själva ska de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar.

^44 (O) Men när de är i sina fienders land ska jag trots detta inte förkasta eller avvisa dem så att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud. ⁴⁵ Nej, dem till godo ska jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

⁴⁶ Dessa är de stadgar, domslut och lagar som Herren fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.

Israel förförs av Moab

25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim^[a], började folket begå otukt med Moabs döttrar. ² Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ^3 (A) Och Israel slöt sig till Baal-Peor^[b]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ^4 (B) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem^[c] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” ^5 (C) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”

⁶ Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ^7 (D) När Pinehas^[d], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. ⁸ Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ^9 (E) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.

¹⁰ Herren talade till Mose. Han sade: ¹¹ ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. ¹² Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. ¹³ För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”

¹⁴ Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. ^15 (F) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (G) ”Anfall midjaniterna och slå dem, ¹⁸ för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

^11 (A) Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. ¹² De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.

^13 (B) Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.^{[a] 14 (C)} Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. ^15 (D) Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.

^16 (E) Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. ¹⁷ Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.

^18 (F) När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. ¹⁹ Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.

²⁰ Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: ”Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. ²¹ Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. ^22 (G) Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?” ²³ Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.