Add parallel Print Page Options

Assyrien hotar Juda

(7:1—39:8)

Achas regerar i Juda

(7:1—12:6)

Aram och Israel hotar Juda

När Achas, Jotams son och Ussias sonson, var kung i Juda anfölls Jerusalem av Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte inta staden.

När man vid Davids hov fick höra att Aram hade allierat sig med Efraim, skakade både kungen och hans folk som skogens träd skakas av en storm.

Då sa Herren till Jesaja: ”Ta med dig din son Shear Jashuv[a] och gå ut och möt kung Achas vid slutet av Övre dammens vattenledning på vägen till Valkarfältet. Säg till honom: ’Håll dig bara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet för dessa två rykande vedstumpar, Resin med araméerna och Remaljas son, i deras rasande vrede. Aram, Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig. De säger: ”Vi ska invadera Juda och skapa panik där, dela det mellan oss och göra Taveals son till dess kung.” Men så säger Herren, Herren:

Det ska inte lyckas,
    så ska inte ske,
för Damaskus härskar över Aram,
    och Resin över Damaskus.
Inom sextiofem år ska Efraim också vara krossat som folk.
    Samaria härskar över Efraim,
och Remaljas son över Samaria.
    Om ni inte står fasta i tron
kan ni inte bestå.’ ”

Immanuel – Gud med oss

10 Herren talade igen till kung Achas:

11 ”Be Herren, din Gud, om ett tecken, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” 12 Men Achas sa: ”Jag vill inte be, jag vill inte pröva Herren.” 13 Då sa Jesaja: ”Lyssna, Davids ätt! Är det inte nog att ni sätter människors tålamod på prov? Ska ni också pröva min Guds tålamod? 14 Därför ska Herren själv ge er ett tecken. Jungfrun[b] ska bli med barn och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. 15 Grädde och honung ska han äta tills han lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16 För innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda, ska det land ödeläggas vars två kungar du är så rädd för. 17 Herren ska genom kungen av Assyrien låta sådana tider komma över dig och ditt folk och din fars familj, som inte förekommit sedan Efraim bröt upp från Juda.”

18 Den dagen ska Herren locka hit flugorna längst bort vid änden av Egyptens floder och bina i Assyrien. 19 De ska allesammans komma och slå sig ner i djupa raviner och klippskrevor, i de törniga snåren och vid vattenhålen. 20 Då ska Herren med en hyrd rakkniv från andra sidan Eufrat, Assyriens kung, raka av allt hår på huvudet och benen och skära bort även skägget. 21 Då ska var och en bara kunna föda upp en ko och två får. 22 Men man kommer att få så mycket mjölk att man kan leva av grädden. Ja, alla som blir kvar i landet ska leva av grädde och honung. 23 Då ska det ske att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar[c] silver, ska det bara finnas tistlar och törne kvar. 24 Med pilar och båge ska man gå dit, för hela landet är täckt av tistel och törne. 25 På alla de berg där man nu arbetar med hacka ska man inte längre kunna gå av fruktan för tistel och törne. Där ska man släppa korna på bete och låta fåren trampa.

Jesaja och hans barn som tecken

Herren sa till mig: ”Ta en stor bokrulle och skriv tydligt[d] på den: ’Maher shalal hash bas’, ’plundra fort, snabbt byte.’ ” Jag kallade till mig trovärdiga vittnen, prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: ”Kalla honom ’Maher shalal hash bas.’ För innan pojken ens kan säga ’mamma’ eller ’pappa’, ska både Damaskus rikedomar och bytet från Samaria föras bort till kungen i Assyrien.”

Sedan talade Herren till mig igen och sa:

”Eftersom detta folk förkastar Siloas stillaflytande vatten
    och gläder sig över Resin och Remaljas son,
ska Herren låta den väldiga Eufratflodens vattenmassor komma över det,
    kungen av Assyrien med hela hans makt.
    Floden ska stiga över alla sina bräddar och gå över sina vallar,
forsa in i Juda och svämma över tills vattnet når ända upp till halsen.
    Hans utbredda vingar ska täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.”

Slut er samman, ni folk,
    ni ska ändå krossas!
Lyssna, alla länder långt borta!
    Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
    Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
10     Gör upp era planer,
det blir ändå inget av dem,
    och tala om vad ni vill,
det kommer ändå inte att lyckas,
    för Gud är med oss.[e]

11 Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: 12 ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13 Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. 14 Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

16 Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. 17 Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.

18 Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.

19 När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande?[f] 20 Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. 21 Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt 22 och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.

Profetia om Messias

Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret
    ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
    strålar ett ljus fram.
Du gör folket talrikt
    och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
    som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
    när man delar upp bytet.
Oket som var deras börda,
    bjälken på deras axlar
    och förtryckarens piska
        bryter du sönder,
    så som du gjorde på Midjans tid.
Stövlar som trampats av soldater i strid,
    mantlar som sölats ner i blod,
    allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
Därför ett barn har fötts åt oss,
    en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
    och han ska kallas
    ”Underbar Rådgivare”,
    ”Mäktig Gud”,
    ”Evig Fader”,
    ”Fridsfurste”.
Väldet ska bli stort
    och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
    Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
    nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.

Herrens vrede mot Israel

Herren sände ett budskap mot Jakob,
    och det föll ner över Israel.
Hela folket fick reda på det,
    Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
    men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
    men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
    och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och med vidöppna gap ska de sluka Israel.

Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
    utan hans hand är fortfarande lyft.

13 Men folket har inte vänt om
    till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14     Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
    palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15     De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16     De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17     Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
    för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.

Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
    utan fortfarande är hans hand lyft.

18 För ondskan brinner som en eld
    och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
    och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
    och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20     Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
    man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
    Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
    och skriver förtryckande stadgar!
De förvränger rättvisan för de utsatta
    och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
    och plundrar de faderlösa.
Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
    när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
    Var ska ni lämna era skatter?
Inget annat återstår
    än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

”Ve Assur, min vredes käpp,
    min rasande vredes piska!
Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
    mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
    och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
Men detta var inte hans avsikt,
    innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
    och utrota många folk.
För han säger:
    ’Är inte alla mina furstar kungar?
Gick det inte Kalno som Karkemish,
    Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10     När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[g]
11     skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’

12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:

’Med min egen kraft och vishet
    har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
    Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
    och störtat härskare från deras troner.[h]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
    så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
    har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
    eller öppnade näbben och pep.’ ”

15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
    Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
    eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
    sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
    som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
    och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
    på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
    ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19     De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.

24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”

26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[i]

28 Han kommer från Ajat,
    drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29     De går över passet
och stannar i Geva över natten.
    Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
    Lyssna, Lajsha!
    Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
    och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
    Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.

33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
    hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
    de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
    och Libanon faller för den Mäktige.

Ett skott ur Jishajs stam

11 Ett skott ska växa fram ur Jishajs avhuggna stam,
    ett skott ur dess rot ska bära frukt.
Herrens Ande ska vila över honom,
    visdomens och förståndets Ande,
insiktens och kraftens Ande,
    kunskapens och Herrens fruktans Ande.
Han har sin glädje i att frukta Herren.

Han dömer inte efter det som ögonen ser,
    skipar inte rätt efter det man hör.
Han dömer de fattiga i rättfärdighet
    och skipar rättvisa åt de förtryckta i landet.
Hans ord är en käpp som slår ner på jorden
    och med sin andedräkt förgör han de onda.
Rättfärdigheten är hans bälte
    och sanningen bär han kring midjan.

Då ska vargar bo tillsammans med lamm,
    och leoparden ligga bland killingar.
Kalvar, lejon och gödboskap betar tillsammans,
    och en liten pojke vallar dem.
Kon betar tillsammans med björnen,
    deras ungar ligger bredvid varandra,
    och lejon äter hö som kor.
Småbarn leker vid kobrans håla,
    och ett barn sticker handen i ett giftormsbo.
Ingenstans på mitt heliga berg
    ska man göra något ont eller fördärvligt,
för jorden ska vara full av Herrens kunskap,
    så som vattnet fyller havet.

10 Då ska folken söka sig till Jishajs rot, som står som ett banér för alla folk, och den plats där han bor ska vara full av härlighet. 11 Då ska Herren för andra gången räcka ut sin hand för att friköpa resten av sitt folk som är kvar, från Assyrien, Egypten, Patros, Kush, Elam, Shinar, Hamat och länderna utmed kusterna.

12 Han ska resa ett banér för folken
    och samla de förskingrade av Israel
och de kringspridda från Juda
    från jordens alla ändar.
13 Då ska Efraims avund upphöra
    och Judas fiendskap ta slut,
så att Efraim inte mer avundas Juda
    och Juda inte mer är fientligt mot Efraim.
14 De ska anfalla filistéernas sluttning i väster
    och tillsammans plundra folken i öster.
De ska lägga beslag på Edom och Moab
    och lägga under sig ammoniterna.
15 Herren ska låta Egyptens havsvik torka ut,
    gripa tag i Eufratfloden genom sin heta vind,
så att den delas i sju småfloder,
    som går att ta sig över torrskodd till fots.
16 Det ska finnas en rak väg
    för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
    på samma sätt som för Israels folk
när de kom från Egypten.

Lovsång till Herren

12 Den dagen ska du säga:

”Jag prisar dig, Herren!
    Du var vred på mig,
men din vrede är över,
    och nu har du tröstat mig.
Ja, Gud är min räddning,
    jag är trygg och inte rädd,
för Herren är min starkhet och min sång.
    Han har blivit min räddning.
Med glädje ska ni ösa vatten
    ur räddningens källor.”

Den dagen ska ni säga:

”Prisa Herren,
    åkalla honom!
Gör hans gärningar kända bland folken,
    förkunna hans upphöjda namn.
Sjung till Herrens ära,
    för det härliga han har gjort,
låt det bli känt över hela jorden.
    Ropa och sjung av glädje,
ni som bor på Sion,
    för stor är han som bor mitt ibland er,
Israels Helige.”

Footnotes

  1. 7:3 Betyder En rest vänder om.
  2. 7:14 Det hebreiska ordet betyder i första hand den unga kvinnan och syftar på en flicka som kan eller ska gifta sig, men det kan också syfta på en kvinna fram tills att hon får sitt första barn. En god, ogift kvinna var en jungfru, vilket motiverar den översättningen. Så står det också i Septuaginta mer preciserat jungfrun, som evangelierna senare visar var fallet med Maria, Jesus mor. Immanuel betyder Gud med oss.
  3. 7:23 En sikel motsvarade ca 12 gram.
  4. 8:1 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  5. 8:10 På hebreiska Immanu El/Immanuel.
  6. 8:19 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
  7. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
  8. 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
  9. 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…