Efraims och Samariens ondska

(A) När jag vill hela Israel,

    då avslöjas
    Efraims missgärning
        och Samariens ondska,
    för de begår svek,
        tjuvar gör inbrott
    och rövarband plundrar
        på vägarna.
(B) I sina hjärtan tänker de inte på
    att jag kommer ihåg
        all deras ondska.
    Nu är de omringade
        av sina gärningar,
    de är inför mitt ansikte.
Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.

Alla är de äktenskapsbrytare.
    De liknar en ugn
        som bagaren värmt upp.
    När han knådat degen
        slutar han elda
            tills degen har jäst.
(C) På vår kungs dag
    drack sig furstarna
        febriga av vin,
    själv räckte han smädarna handen.
De kommer nära,
    deras hjärtan är som en ugn
        där de ligger i försåt.
    Hela natten sover deras bagare,
        men på morgonen brinner han
            som en flammande eld.
(D) Alla är de heta som en ugn
        och förtär sina domare.
    Alla deras kungar har fallit,
        ingen bland dem åkallar mig.

(E) Efraim blandar sig med andra folk,
    han är som en brödkaka
        som inte har vänts.
Främlingar har förtärt hans kraft
        men han förstår det inte,
    trots att han fått gråa hår
        märker han det inte.
10 (F) Israels högmod vittnar
        mot honom.
    De vänder inte om
        till Herren sin Gud
    och söker inte hans hjälp
        trots allt detta.
11 (G) Efraim har blivit som en duva,
        naiv och utan vett.
    De kallar på Egypten,
        de går till Assur.
12 (H) Men när de går
        kastar jag mitt nät över dem,
    drar ner dem
        som fåglar under himlen.
    Jag ska straffa dem
        så som de hört i sin församling[a].

13 Ve över dem,
        för de har flytt bort från mig!
    Fördärv över dem,
        för de har gjort uppror
            mot mig!
    Jag ville friköpa dem,
        men de har talat lögner
            mot mig.
14 (I) De ropar inte till mig av hjärtat
        utan klagar på sina bäddar.
    De oroar sig[b] för säd och vin
        men vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som lärde dem
        och stärkte[c] deras armar,
    men de har ont i sinnet mot mig.
16 (J) De vänder om,
    men inte till den som är därovan.
        De liknar en båge som sviker.
    Deras furstar ska falla för svärd
        på grund av sina hätska tungor.
    Det ska bli deras vanära
        i Egyptens land.

Footnotes

  1. 7:12 så som de hört i sin församling   Annan översättning: ”när man hör dem samlas”.
  2. 7:14 oroar sig   Andra handskrifter: ”samlas” eller ”skär sig” (så Septuaginta). Baalsdyrkare skar sig ibland när de åkallade sin avgud (jfr 1 Kung 18:28).
  3. 7:15 lärde dem och stärkte   Annan översättning: ”styrkte och stärkte”.

När jag helar Israel
    avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
    För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
    och rövarband härjar där ute.
Men innerst inne tänker de inte på
    att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
    som är uppenbara för mig.

Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.
De är äktenskapsbrytare allesammans,
    heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
    från det han blandar degen
tills den har jäst.[a]
    På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
    Själv räckte han bespottarna handen.
De låter sig närmas,
    deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
    Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
    som en eldslåga.
Alla är de heta som en ugn,
    de förtär sina domare
och deras kungar faller,
    men ingen av dem åkallar mig.

Efraim beblandar sig med andra folk.
    Efraim är en brödkaka som inte vänts.
Främlingarna har förtärt hans styrka
    men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
    men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
    men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
    eller söker honom i allt detta.

11 Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12 När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.[b]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
    utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[c] för säd och vin
    men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
    men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
    men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
    Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
    och hela Egypten ska håna dem.[d]

Footnotes

  1. 7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
  2. 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1).
  4. 7:16 Grundtextens innebörd är osäker.