Olydnadens följder

14 (A) Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, 15 om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, 16 då ska också jag handla på samma sätt mot er. Jag ska straffa er med skräck, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni ska så er säd förgäves, för era fiender ska äta den. 17 (B) Jag ska vända mitt ansikte mot er, och ni ska bli slagna av era fiender. De som hatar er ska råda över er, och ni ska fly, även om ingen förföljer er.

18 Om ni trots detta inte lyssnar till mig, ska jag tukta er sjufalt värre för era synders skull. 19 (C) Jag ska krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar[a]. 20 Er möda ska vara förgäves, för er jord ska inte ge sin gröda och träden i landet ska inte bära frukt.

21 Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, ska jag slå er sjufalt värre, som era synder förtjänar. 22 (D) Jag ska sända över er vilddjur, som ska döda era barn och fördärva er boskap och få er att minska i antal så att era vägar blir öde.

23 Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot, 24 (E) ska också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull. 25 Jag ska låta er drabbas av ett hämndens svärd som ska hämnas mitt förbund, och ni ska samlas i städerna. Men där ska jag sända pest ibland er, och ni ska bli överlämnade i fienders hand. 26 (F) Jag ska fördärva ert livsuppehälle så att ert bröd ska kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet ska lämnas ut efter vikt, och när ni äter ska ni inte bli mätta.

27 Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot, 28 ska också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull. 29 (G) Ni ska tvingas äta era söners och döttrars kött[b]. 30 (H) Jag ska ödelägga era offerhöjder och utrota era solstoder.[c] Jag ska kasta era döda kroppar på era eländiga avgudars döda kroppar, och jag ska visa er ifrån mig. 31 (I) Jag ska göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag ska inte mer med välbehag känna doften av era offer. 32 (J) Jag ska själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där ska häpna över det. 33 (K) Men er ska jag sprida ut bland hednafolken och jag ska förfölja er med draget svärd. Så ska ert land bli en ödemark och era städer ruiner.

34 (L) Då ska landet få gottgörelse för sina sabbater under hela den tid som det ligger öde och ni är i era fienders land. Ja, då ska landet vila och få gottgörelse för sina sabbater. 35 Hela den tid det ligger öde ska det hålla sabbat och få den vila det inte fick på era sabbater, då ni bodde där.

36 (M) Och åt dem som blir kvar av er, ska jag ge försagda hjärtan där de är i sina fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som rörs av vinden. De ska fly som om de flydde för svärd och falla, även om ingen förföljer dem. 37 De ska stupa på varandra som om de stupade för svärd, även om ingen förföljer dem. Ni ska inte kunna hålla stånd mot era fiender. 38 Ni ska förgås bland hednafolken, och era fienders land ska förtära er. 39 De som blir kvar av er ska genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land. Också genom sina fäders missgärning ska de tyna bort, liksom dessa har gjort.

40 (N) De ska bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått emot mig, 41 så att också jag måste stå emot dem och föra bort dem till deras fienders land. Då ska deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de ska få lida för sin missgärning.

42 Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob, och jag ska också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag ska tänka på landet, 43 för landet ska överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde när folket är borta. Själva ska de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar.

44 (O) Men när de är i sina fienders land ska jag trots detta inte förkasta eller avvisa dem så att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud. 45 Nej, dem till godo ska jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

46 Dessa är de stadgar, domslut och lagar som Herren fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:19 er himmel … som järn och er jord som koppar   Syftar på svåra torrperioder (2 Kung 17-18, Amos 4:7f, Hagg 1:10f).
  2. 26:29 tvingas äta era söners och döttrars kött   Desperata svältande människor drevs till kannibalism vid t ex utdragna belägringar (2 Kung 6:28f, Jer 19:9, Klag 4:10).
  3. 26:30 solstoder   Annan översättning: ”rökelsealtaren” (jfr 2 Krön 30:14).

Olydnad leder till Guds förbannelse

15 (A) Men om du inte lyder Herren din Guds röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så ska alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:

16 Förbannad ska du vara i staden,
    och förbannad ute på marken.
17 Förbannad ska din korg vara
    och förbannat ditt baktråg.
18 Förbannad ska ditt
    moderlivs frukt vara
            och din marks gröda,
    dina kors kalvar
        och dina tackors lamm.
19 Förbannad ska du vara
        när du kommer in,
    och förbannad ska du vara
        när du går ut.

20 Herren ska sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt du gör och företar dig, tills du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergett mig. 21 Herren ska låta pesten drabba dig tills han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. 22 (B) Herren ska slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost[a]. Det ska förfölja dig tills du förgås. 23 (C) Himlen över ditt huvud ska vara som koppar, och jorden under dig ska vara som järn[b]. 24 Damm och stoft ska vara det regn Herren ger åt ditt land. Från himlen ska det komma ner över dig tills att du förgörs.

25 (D) Herren ska låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg ska du dra ut mot dem, men på sju vägar ska du fly för dem, och du ska bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 26 Dina dödas kroppar ska bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 27 (E) Herren ska slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas. 28 (F) Herren ska slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring.

29 Du ska famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du ska inte ha framgång på dina vägar. Du ska bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig. 30 (G) Du ska trolova dig med en kvinna, men en annan man ska ligga med henne. Du ska bygga ett hus, men inte få bo i det. Du ska plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den. 31 Din oxe ska slaktas inför dina ögon, men du ska inte få äta av den. Din åsna ska rövas bort från dig i din åsyn och inte föras tillbaka till dig. Dina får ska ges till dina fiender utan att någon kommer till din hjälp. 32 Dina söner och döttrar ska ges till främmande folk, och dina ögon ska se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du ska stå maktlös. 33 (H) Ett folk som du inte känner ska äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du ska i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld. 34 Du ska drivas till vanvett av det du kommer att se med dina ögon. 35 Herren ska slå dig med svåra bölder på knän och ben, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte ska kunna botas.

36 Herren ska föra bort dig och den kung som du sätter över dig till ett folk[c] som varken du eller dina fäder har känt, och där ska du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. 37 (I) Du ska bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som Herren ska föra dig till.

38 (J) På åkern ska du föra ut mycket säd, men du ska skörda lite, för gräshoppor ska äta upp den. 39 Vingårdar ska du plantera och bruka, men inget vin ska du få att dricka och inget ska du få samla in, för maskar ska äta upp allt. 40 Olivlundar ska du ha överallt i ditt land, men du ska inte smörja din kropp med oljan, för oliverna ska falla av. 41 Söner och döttrar ska du föda, men du ska inte få behålla dem, för de måste gå i fångenskap. 42 Alla dina träd och all din marks frukt ska angripas av gräshoppor. 43 Främlingen som bor hos dig ska höja sig över dig allt högre och högre, men du ska sjunka ner allt djupare och djupare. 44 Han ska ge lån åt dig, men du ska inte ge lån åt honom. Han ska bli huvudet och du ska bli svansen.

45 Alla dessa förbannelser ska komma över dig och förfölja dig och träffa dig tills du går under, därför att du inte lyssnade till Herren din Guds röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig. 46 Som tecken och under ska de komma över dig och dina efterkommande till evig tid. 47 Eftersom du inte tjänade Herren din Gud med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, 48 ska du komma att tjäna fiender som Herren ska sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han ska lägga ett ok[d] av järn på din nacke tills han har utrotat dig.

49 (K) Herren ska sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen[e] i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, 50 (L) ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga. 51 Det folket ska äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark tills du utrotas, för de ska inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte dina kors kalvar och dina tackors lamm, tills de gjort slut på dig. 52 De ska angripa dig i alla dina städer tills dina höga och befästa murar som du litar till faller i hela ditt land. Ja, de ska angripa dig i alla dina städer över hela ditt land, det land som Herren din Gud har gett dig.

53 (M) I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig att du ska äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar[f] som Herren din Gud har gett dig. 54 En känslig och mycket bortskämd man hos dig ska då se med så ont öga på sin bror och på hustrun som han tar i famn och på de barn han ännu har kvar, 55 att han inte vill dela med sig till någon av dem av sina barns kött, för han äter det själv, eftersom han inte har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i alla dina städer. 56 En känslig och bortskämd kvinna hos dig, så känslig och bortskämd att hon inte ens försökt sätta sin fot på marken, ska då se med så ont öga på mannen som hon tar i famn och på sin son och sin dotter, 57 att hon missunnar dem efterbörden som kommer ur hennes liv och barnen som hon föder. I brist på allt annat ska hon i hemlighet äta det. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i dina städer.

58 Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktade namn ”Herren din Gud”, 59 då ska Herren sända mycket svåra plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, elakartade och långvariga sjukdomar. 60 Han ska låta Egyptens alla farsoter, som du är rädd för, komma tillbaka, och de ska drabba dig. 61 Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, ska Herren låta komma över dig tills du går under. 62 (N) Och av er ska det bli ett fåtal kvar, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, eftersom du inte lyssnade till Herren din Guds röst. 63 (O) Och liksom Herren förut gladde sig över er när han fick göra er gott och föröka er, så ska Herren nu glädja sig över er också när han utrotar och förgör er. Ni ska ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning.

64 (P) Herren ska sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där ska du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. 65 Bland de folken ska du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren ska där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. 66 Du ska sväva i största livsfara, du ska darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv. 67 På morgonen kommer du att säga: ”Om det ändå vore kväll!”, och på kvällen kommer du att säga: ”Om det ändå vore morgon!” Detta på grund av den fruktan du ska känna i ditt hjärta och den syn dina ögon ska se. 68 Och Herren ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp[g], på den väg om vilken jag sade till dig: ”Du ska inte se den mer.” Där ska ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen ska vilja köpa.

Read full chapter

Footnotes

  1. 28:22 sot och rost   Sädessjukdomar som orsakades av ökenvindar och svampangrepp.
  2. 28:23 Himlen … som koppar och jorden … som järn   Syftar på svåra torrperioder (2 Kung 17-18, Amos 4:7f, Hagg 1:10f).
  3. 28:36 föra bort dig … till ett folk   Skedde vid nordrikets fall 722 f Kr (2 Kung 17) och vid den babyloniska fångenskapen 587 f Kr (2 Kung 24-25).
  4. 28:48 ok   Arbetssele av trä med järnbeslag, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).
  5. 28:49 örnen   Bibelns ”örn” (hebr. nésher) syftar troligen på den örnliknande gåsgamen (2,5 m bred).
  6. 28:53 äta … era söner och döttrar   Desperata svältande människor drevs till kannibalism vid t ex utdragna belägringar (2 Kung 6:28f, Jer 19:9, Klag 4:10).
  7. 28:68 till Egypten på skepp   Egyptier hemförde åtskilliga slavar från plundringståg i Kanaan.

Men kungen av Assyrien[a] upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,[b] och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.

Samaria faller

(A) Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år[c]. I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung[d] Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens[e] städer.

(B) Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar (C) och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 (D) De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld[f] på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 (E) De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” 13 (F) Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”

14 (G) Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 (H) De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 (I) De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 (J) De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 (K) Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

19 (L) Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 (M) Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.

21 (N) För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 (O) Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Främmande folk bosätter sig i Israel

24 Kungen av Assyrien hämtade folk[g] från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 (P) Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: ”De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.”

27 Då befallde kungen av Assyrien: ”Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas.” 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.

29 (Q) Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 (R) Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 (S) Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.

34 (T) Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 (U) Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: ”Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand.” 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.

41 (V) Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:4 kungen av Assyrien   Shalmaneser V (727-722 f Kr). Hans far och företrädare Tiglat-Pileser III hävdar i sin krönika att han satte Hosea på tronen (732 f Kr). Man väntade sig därför lydnad.
  2. 17:4 So, kungen i Egypten   Troligen Osorkon IV, som regerade 730-715 f Kr i Tanis. Alternativt syftar So på staden Sais i nordvästra Egypten, där den konkurrerande faraon Bakenranef regerade ca 725-720 f Kr. Under denna tid var Egypten splittrat och hade ingen hjälp att ge (jfr Jes 30:7).
  3. 17:5 belägrade staden i tre år   Ca 725-722 f Kr. Stadens fall förutsades av Hosea (10:5f, 14:1), Amos (3:11f, 6:7f) och Mika (1:6f).
  4. 17:6 Assyriens kung   Enligt assyriska källor var det Shalmanesers bror och efterträdare Sargon II (722-705 f Kr) som till sist erövrade staden 722 f Kr och deporterade 27 920 människor.
  5. 17:6 Hala … floden Habor i Gozan … Medien   Platser i norra Irak, nordöstra Syrien och västra Iran.
  6. 17:11 offereld   Annan översättning: ”rökelse”.
  7. 17:24 hämtade folk   Sargon II berättar att han år 720 f Kr förde in andra deporterade folk, en assyrisk politik som skulle bryta viljan till uppror. De uppräknade platserna låg alla kring Babel utom Hamat i västra Syrien.

13 (A) Jag ska breda ut mitt nät över honom, och han ska bli fångad i min snara. Jag ska föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte ska se, och där ska han dö.

Read full chapter

20 (A) Jag ska breda ut mitt nät
            över honom,
        och han ska fångas i min snara.
    Jag ska föra honom till Babel
        och döma honom där
    för den otrohet
        som han har begått mot mig.

Read full chapter

(A) Så säger Herren Gud:
    Jag ska breda ut mitt nät över dig
        genom skaror av många folk,
    och de ska dra upp dig i mitt garn.

Read full chapter