Örnen, cedern och vinrankan

17 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. ⁴ Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.

⁵ Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. ⁶ Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.

⁷ Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. ⁸ Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’

⁹ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. ¹⁰ Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”

¹¹ Herrens ord kom till mig: ¹² ”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. ¹³ Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, ¹⁴ för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.

¹⁵ Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?

¹⁶ Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. ¹⁷ Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. ¹⁸ Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

¹⁹ Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. ²⁰ Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. ²¹ Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.

²² Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. ²³ På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. ²⁴ Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”