Det nya förbundets överstepräst

(A) Här är huvudpunkten i det vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen (B) och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet[a] som Herren själv och ingen människa har rest.

(C) En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också Kristus ha något att bära fram. Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen föreskriver. (D) De gör tjänst i en helgedom som är en kopia och skuggbild av den himmelska helgedomen, så som Mose fick höra när han skulle bygga tabernaklet: Se till att du gör allt efter den mönsterbild som du har fått se på berget.[b]

(E) Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften. För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.[c] (F) Men Gud förebrår dem när han säger:[d]

Se, dagar ska komma, säger Herren,
    då jag ska sluta ett nytt förbund
        med Israels hus och med Juda hus,
(G) inte som det förbund jag slöt
        med deras fäder
    den dag jag tog deras hand
        och förde dem ut
            ur Egyptens land,
    för de blev inte kvar
        i förbundet med mig,
    så jag brydde mig inte om dem,
        säger Herren.
10 (H) Nej, detta är det förbund
        som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus,
        säger Herren:
    Jag ska lägga mina lagar i deras sinne
        och skriva dem i deras hjärtan.
    Jag ska vara deras Gud,
        och de ska vara mitt folk.
11 (I) Då ska ingen mer behöva
        undervisa sin landsman,
    ingen sin broder och säga:
        "Lär känna Herren!"
    Alla kommer att känna mig,
        från den minste av dem
            till den störste,
12 (J) för jag ska i nåd förlåta
        deras missgärningar
    och aldrig mer minnas
        deras synder.

13 (K) När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.

Det gamla förbundets gudstjänst

Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. (L) Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. (M) Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. (N) Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret[e] och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns[f] en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. Ovanpå arken stod härlighetens keruber[g] som överskuggade nådastolen[h]. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.

(O) Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. (P) I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. (Q) Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. (R) Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 (S) Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

11 (T) Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma[i]. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 (U) gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 (V) Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 (W) hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 (X) Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. 16 (Y) Där det finns ett testamente[j] måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 (Z) När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 (AA) Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.[k] 21 (AB) På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 (AC) Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 (AD) Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

25 (AE) Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 (AF) I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 (AG) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 (AH) så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas[l] synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

10 (AI) Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. (AJ) Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, (AK) för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. (AL) Därför säger Kristus när han träder in i världen:

Offer och gåvor ville du inte ha,
    men du har berett mig en kropp.
Brännoffer och syndoffer
    gladde dig inte.
Då sade jag:
    Se, jag har kommit
        för att göra din vilja, Gud.
    I bokrullen står det skrivet om mig.[m]

Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. (AM) Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 (AN) Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.

11 (AO) Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 (AP) och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter[n]. 14 (AQ) Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.

15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:

16 (AR) Detta är det förbund
    som jag efter denna tid
        ska sluta med dem.

Och sedan säger Herren:

    Jag ska lägga mina lagar
        i deras hjärtan
    och skriva dem i deras sinnen,

17 och deras synder och överträdelser

    ska jag aldrig mer minnas.[o]

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Uppmuntran till tro och kärlek

19 (AS) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (AT) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (AU) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

22 (AV) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (AW) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (AX) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (AY) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Varning för avfall

26 (AZ) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (BA) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (BB) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (BC) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[p] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (BD) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[q] 31 (BE) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 (BF) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[r] och mycket lidande. 33 (BG) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (BH) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 (BI) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (BJ) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (BK) För:

Ännu en kort liten tid,
    så kommer han
        som ska komma,
    och han ska inte dröja.
38 (BL) Min rättfärdige ska leva av tro.
    Men drar han sig undan,
        har min själ ingen glädje
            i honom.[s]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

Footnotes

  1. 8:2 det sanna tabernaklet   Den himmelska helgedomen har sin motsvarighet i Israels flyttbara helgedom under ökenvandringen (2 Mos 40). Jfr Hebr 9:11, Upp 15:5.
  2. 8:5 2 Mos 25:40.
  3. 8:7 det första förbundet … ett andra   Dvs lagens förbund och nådens förbund.
  4. 8:8f Jer 31:31f (Septuaginta).
  5. 9:4 Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret   Rökelsealtaret var högheligt (2 Mos 30:10) och hörde till det allra heligaste (1 Kung 6:22) och den stora försoningsdagen (3 Mos 16:12f). Till skillnad från förbundsarken användes det dock i den dagliga tempeltjänsten (2 Mos 30:7f), och det stod därför strax utanför förhänget till det allra heligaste, mitt framför arkens nådastol (2 Mos 30:6, 40:5).
  6. 9:4 I den fanns   Under ökenvandringen bars krukan med mannat (2 Mos 16:33) och Arons stav (4 Mos 17:8) i förbundsarken. Längre fram, under templets tid, låg endast lagens tavlor i arken (1 Kung 8:9).
  7. 9:5 keruber   Här avbilder av änglaväsen, se 2 Mos 25:18f, 1 Kung 6:23f och även 1 Mos 3:24.
  8. 9:5 nådastolen   Förbundsarkens gyllene lock där offerblodet gav försoning (2 Mos 25:17f, 3 Mos 16:14f). Ordagrant: “soningsstället".
  9. 9:11 skulle komma   Andra handskrifter: “ska komma".
  10. 9:15f förbund … testamente   På grekiska samma ord (diathéke).
  11. 9:20 2 Mos 24:8.
  12. 9:28 mångas   Anspelning på Jes 53:12, i betydelsen “alla människors" (jfr även Matt 20:28).
  13. 10:5f Ps 40:7f (Septuaginta).
  14. 10:13 som en pall under hans fötter   Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
  15. 10:16f Jer 31:33f.
  16. 10:29 föraktar   Ordagrant: "betraktar som orent".
  17. 10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.
  18. 10:32 den första tiden … hård kamp   Kanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2).
  19. 10:37f Hab 2:3-4.