^12 (A) gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. ^13 (B) Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, ^14 (C) hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

^15 (D) Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. ^16 (E) Där det finns ett testamente^[a] måste man visa att den som har upprättat det är död. ¹⁷ Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

¹⁸ Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. ^19 (F) När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. ^20 (G) Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.^{[b] 21 (H)} På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. ^22 (I) Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

²³ Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. ^24 (J) Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

^25 (K) Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. ^26 (L) I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. ^27 (M) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, ^28 (N) så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas^[c] synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.