Hosea blir Israels sista kung

17 ^(A) I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år^[a]. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. ³ Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. ⁴ Men kungen av Assyrien^[b] upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,^[c] och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.

Samaria faller

^5 (B) Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år^[d]. ⁶ I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung^[e] Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens^[f] städer.

^7 (C) Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar ^8 (D) och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. ⁹ Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. ^10 (E) De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. ¹¹ Där hade de tänt offereld^[g] på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. ^12 (F) De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” ^13 (G) Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”

^14 (H) Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. ^15 (I) De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. ^16 (J) De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. ^17 (K) De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. ^18 (L) Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

^19 (M) Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. ^20 (N) Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.

^21 (O) För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. ²² Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. ^23 (P) Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Främmande folk bosätter sig i Israel

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade folk^[h] från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. ^25 (Q) Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. ²⁶ Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: ”De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.”

²⁷ Då befallde kungen av Assyrien: ”Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas.” ²⁸ Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.

^29 (R) Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. ³⁰ Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. ^31 (S) Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. ^32 (T) Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. ³³ Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.

^34 (U) Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. ^35 (V) Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: ”Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. ³⁶ Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. ³⁷ Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. ³⁸ Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. ³⁹ Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand.” ⁴⁰ Men de lydde inte utan gjorde som förut.

^41 (W) Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.

Hiskia blir kung i Juda

18 ^(X) I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. ² Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[i] i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. ^3 (Y) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort. ^4 (Z) Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan^[j].

^5 (AA) Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. ^6 (AB) Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. ^7 (AC) Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung^[k] och slutade tjäna honom. ^8 (AD) Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.

Samarias fall

^9 (AE) I kung Hiskias fjärde regeringsår^[l], som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog kung Shalmaneser av Assyrien upp mot Samaria och belägrade det. ¹⁰ De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår blev Samaria intaget. ¹¹ Kungen av Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala^[m] och vid floden Habor i Gozan^[n] och i Mediens städer^[o]. ¹² Det hände därför att de inte lyssnade till Herren sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.

Sanherib tågar mot Jerusalem

^13 (AF) I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib^[p] upp och angrep alla befästa städer i Juda^[q] och intog dem. ¹⁴ Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish^[r] och lät säga: ”Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig ska jag bära.”

Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld^[s]. ^15 (AG) Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. ¹⁶ Vid det tillfället bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som kung Hiskia av Juda hade överdragit dem med, och han gav det till kungen av Assyrien.

Rab-Shakes tal

^17 (AH) Men kungen av Assyrien sände i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake^[t] från Lakish med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet. ^18 (AI) Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna^[u] och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.

¹⁹ Rab-Shake sade till dem: ”Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? ²⁰ Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du på eftersom du har satt dig upp mot mig? ^21 (AJ) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. ²² Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe här i Jerusalem?

²³ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! ^24 (AK) Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter ditt hopp till Egypten för att få vagnar och ryttare! ²⁵ Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot den här platsen för att ödelägga den? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det.”

²⁶ Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Shake: ”Tala till dina tjänare på arameiska^[v], för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.” ^27 (AL) Men Rab-Shake svarade dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

²⁸ Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: ”Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! ²⁹ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. ^30 (AM) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

³¹ Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, ³² tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Då ska ni få leva och inte dö.

Lyssna inte på Hiskia, för han vill förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. ^33 (AN) Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ³⁴ Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ³⁵ Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?”

³⁶ Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning: ”Svara honom inte.” ^37 (AO) Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.