Assyriernas hot mot Jerusalem

36 (A) I kung Hiskias fjortonde regeringsår[a] drog Assyriens kung Sanherib[b] upp och angrep alla befästa städer i Juda[c] och intog dem. (B) Från Lakish[d] skickade han Rab-Shake[e] med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.

(C) Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna[f] och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? Du menar kanske att det räcker[g] med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? (D) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe? Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"

11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska,[h] för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."

12 Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?" 13 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 (E) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

16 (F) Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 (G) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 (H) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." 22 Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.

Jesajas profetia

37 (I) När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. Och han sände överförvaltaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. (J) De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. (K) Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre Assyriens kung har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar."

När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, sade Jesaja till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädd för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. (L) Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land."

Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna.[i] Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka[j] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han så snart han hörde det sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 (M) "Så ska ni säga till kung Hiskia i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[k] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[l] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?"

Hiskias bön

14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 (N) "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 17 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt alla riken och deras länder. 19 (O) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, bara du."

21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig på grund av Sanherib, Assyriens kung, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:

Hon föraktar dig och hånar dig,
        jungfrun, dottern Sion.
    Hon skakar på huvudet åt dig,
        dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
    mot vem har du höjt din röst
        och högmodigt lyft din blick?
    Jo, mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare
    hånade du Herren
        när du sade:
    ’Med mina många vagnar
        drog jag upp på bergens höjder,
            till Libanons avlägsna trakter.
    Jag högg ner dess höga cedrar[m]
        och utvalda cypresser.
    Jag trängde fram
        till dess bortersta höjder
            och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar
        och drack vatten,
    med mina fötter torkade jag ut
        alla Egyptens strömmar.’

26 Har du inte hört att jag
        för länge sedan gjorde detta,
    att jag i forntidens dagar
            bestämde det,
        och nu har jag låtit det komma?
    Du fick makt
        att ödelägga befästa städer
    och göra dem till ruinhögar.
27 (P) Deras invånare blev maktlösa,
    de blev förskräckta
        och stod med skam.
    Det gick med dem
        som med gräset på marken
            och den späda grönskan,
    som med gräset på taken
        och som säden som förbränns
            innan den växer upp.
28 (Q) Jag vet om du sitter,
    om du går ut
        eller kommer in,
    och hur du rasar mot mig.
29 (R) Därför att du rasar mot mig
    och ditt högmod har nått
        mina öron,
    ska jag sätta min krok
            i din näsa
        och mitt betsel i din mun[n]
    och föra dig tillbaka samma väg
        som du kom.

30 (S) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 32 (T) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots lidelse ska göra det. 33 Därför säger Herren så om Assyriens kung:

Han ska inte komma in
    i denna stad
        eller skjuta någon pil ditin.
    Han ska inte närma sig den
        bakom en sköld
    eller kasta upp en vall[o] mot den.
34 Han ska vända tillbaka
        samma väg som han kom.
    Han ska inte komma in
        i denna stad, säger Herren,
35 (U) för jag ska skydda
        och rädda denna stad
    för min och min tjänare
        Davids skull."

Sanheribs fall

36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[p] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.[q] 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[r] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[s] blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 36:1 Hiskias fjortonde regeringsår   701 f Kr. Hiskia betyder "min styrka är i Herren". Han regerade 715-687 f Kr och bekämpade avgudadyrkan (jfr vers 7). Jes 36-39 återges också i 1 Kung 18-20 (se även 2 Krön 29-32).
  2. 36:1 Sanherib   Krigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr.
  3. 36:1 angrep alla befästa städer i Juda   Förutsades av Mika (1:9f) och Jesaja (kap 10).
  4. 36:2 Lakish   Befäst storstad ca 6 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar.
  5. 36:2 Rab-Shake   Assyrisk titel för överste munskänken (kungens förtrogne).
  6. 36:3 skrivaren Shebna   Den degraderade före detta överförvaltaren (se 22:19 med not).
  7. 36:5 Du menar kanske att det räcker   Andra handskrifter: "Jag menar: Räcker det kanske".
  8. 36:11 arameiska   Dåtidens internationella språk, besläktat med hebreiska ("judiska").
  9. 37:8 Libna   Befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
  10. 37:9 Nubiens kung Tirhaka   Befälhavare från nuvarande Sudan, senare farao över Egypten 690-664 f Kr.
  11. 37:12 folken   De uppräknade platserna ligger längs Syriens norra gräns.
  12. 37:13 Hamat … Arpad   Syriska stadsstater. Sefarvajim kan vara Sippar som låg norr om Babel.
  13. 37:24 högg ner dess höga cedrar   Sanherib använde cedrar från Libanon till sitt palats i Nineve.
  14. 37:29 krok i din näsa och … mun   Så behandlade assyrierna många kungliga fångar.
  15. 37:33 vall   Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
  16. 37:37 Då bröt … Sanherib upp   I sin krönika menar Sanherib att han, efter att ha erövrat fyrtiosex städer i Juda, nöjde sig med att han "stängde in" Hiskia och Jerusalem "som en fågel i en bur" och sedan återvände hem. I en senare version enligt den grekiske historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en invasion av råttor över den belägrande armén.
  17. 37:37 Nineve   Assyriens huvudstad gick sedan under 612 f Kr, förutsagt av Nahum (se Nah 1:8f).
  18. 37:38 en gång … dödad   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare.
  19. 37:38 Esarhaddon   Sanheribs yngste son som regerade 681-669 f Kr (se även Esra 4:2).