(A) Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:6 Citeras av Jesus i Matt 22:32, Mark 12:26, Luk 20:37 och av Stefanus i Apg 7:32.

Jag är din faders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.” Då slog Mose händerna för ansiktet, för han var rädd för att se på Gud.

Read full chapter

Tjänarens lidande och härlighet

13 (A) Se, min tjänare ska handla vist[a].
    Han ska bli hög och upphöjd,
        mycket hög.[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:13 handla vist   Annan översättning: "ha framgång".
  2. 52:13f Avsnittet med Jes 53 utgör centrum i Jes 40-66 (se not till 57:21).

Herrens lidande tjänare[a]

13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
    Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:13—53:12 Avsnittet är svårförståeligt och många detaljer i översättningen osäkra, t.ex. enligt Septuaginta: häpna i v. 15 är ett ord vars betydelse är oviss.

16 (A) Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."[a]

18 (B) Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" – 19 Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – 20 Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. 21 Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom." 23 Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.

24 Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. 25 Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.

Jesus blir korsfäst

26 (C) När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.

28 Då vände Jesus sig till dem och sade: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 (D) Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. 30 (E) Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! 31 (F) För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"

32 Två andra brottslingar[b] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 (G) Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 (H) Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."[c] Och de delade hans kläder[d] mellan sig och kastade lott om dem.

35 (I) Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 (J) Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin[e] 37 och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."

39 (K) En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.[f]" 43 (L) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."

Jesus dör

44 (M) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[g] som varade fram till nionde timmen.[h] 45 (N) Solen förmörkades, och förhänget[i] i templet brast mitt itu. 46 (O) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[j] När han hade sagt detta, gav han upp andan.

47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[k] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[l] och vände hem igen. 49 (P) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.

Jesu begravning

50 (Q) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (R) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[m] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[n], och sabbaten skulle just börja.

55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (S) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:16 En del handskrifter tillägger (vers 17): "Vid varje högtid måste han frige en fånge åt dem." Jfr Matt 27:15, Mark 15:6, Joh 18:39.
  2. 23:32 Två andra brottslingar   Förutsagt i Jesajas profetia: "Han blev räknad bland förbrytare" (Jes 53:12, Luk 22:37).
  3. 23:34 Men Jesus sade: Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör   Dessa ord saknas i vissa handskrifter.
  4. 23:34 delade hans kläder   Jfr profetian i Ps 22:19.
  5. 23:36 surt vin   Syrligt vin utspätt med vatten var en billig och populär törstsläckare under antiken.
  6. 23:42 till ditt rike   Andra handskrifter: "med ditt rike".
  7. 23:44 sjätte timmen … nionde timmen   Motsvarar ca kl 12 och kl 15.
  8. 23:44 hela landet   Annan översättning: "hela jorden".
  9. 23:45 förhänget   Ett tio meter högt draperi som skärmade av "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).
  10. 23:46 Ps 31:6.
  11. 23:47 rättfärdig   Annan översättning: "oskyldig".
  12. 23:48 slog sig mot bröstet   Ett uttryck för sorg (Jes 32:12, Luk 18:13).
  13. 23:51 Arimatea   Identifierades av fornkyrkan med Ramataim-Sofim eller Rama, profeten Samuels hemstad norr om Jerusalem (1 Sam 1:1, 25:1).
  14. 23:54 förberedelsedag   Fredag, då alla förberedelser inför sabbaten gjordes.

16 Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”[a]

18 Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” 19 (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) 20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. 21 Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”

22 För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”

23 Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. 24 Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. 25 Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)

26 När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene[b] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

27 En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. 28 Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. 30 

ska man säga till bergen: Dölj oss!
    och till höjderna: Fall över oss![c]

31 För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”

32 Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. 33 Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. 34 Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.[d]

35 Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

36 Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” 38 Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

39 En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

40 Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? 41 Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

43 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”[e]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

44 Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, 45 för solen förmörkades helt. Och förhänget [f] i templet brast i två delar. 46 Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”[g], och med de orden slutade han att andas.

47 Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” 48 När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. 49 Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

50 Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, 51 som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. 53 Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

55 Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. 56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 23:16 En del handskrifter har med en extra vers: 17 Detta sa Pilatus, eftersom han varje högtid måste frige en fånge åt dem.
  2. 23:26 Kyrene var en stad i Libyen.
  3. 23:30 Se Hos 10:8.
  4. 23:34 Jfr Ps 22:19.
  5. 23:43 Detta är den vanligaste tolkningen att Jesus lovade honom att han redan idag skulle vara med honom i paradiset. Ordföljden i grekiskan är dock fri och tillåter en annan tolkning (också med tanke på att några skiljetecken inte fanns i texten förrän på 1 200-1 500-talet): Jag säger dig idag att du ska…
  6. 23:45 Förhänget framför det allra heligaste, längst in i templet, platsen för Guds närvaro.
  7. 23:46 Se Ps 31:6.

30 (A) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.[a] 31 (B) Honom har Gud upphöjt till sin högra sida[b] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 (C) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

33 (D) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel[c], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas[d] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen[e]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 (E) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni[f] kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 (F) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:30 hängde upp på trä   Korsets trä (jfr 5 Mos 21:22, Gal 3:13).
  2. 5:31 till sin högra sida   Annan översättning: "med sin högra hand".
  3. 5:34 Gamaliel   Paulus lärare (22:3), berömd i judiska Mishna och Talmud för sin medmänsklighet.
  4. 5:36 Teudas   Josefus nämner en senare upprorsledare med detta namn som dödades ca 45 e Kr. Namnet, som betyder "Guds gåva", motsvarade dock ett flertal vanliga judiska namn (Natanael, Mattias etc), och den Teudas som Gamaliel talar om kan ha varit verksam under de turbulenta åren efter Herodes död år 4 f Kr.
  5. 5:37 Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen   Romarnas andra skattskrivning år 6-7 e Kr (till skillnad från "den första skattskrivningen", Luk 2:2) provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som är omnämnt av Josefus. Det slogs ner brutalt av romarna.
  6. 5:39 Det skulle kunna visa sig att ni   Annan översättning: "Se till att ni inte".

30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. 31 Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. 32 Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”

33 När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då ingrep en av fariseerna[a] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. 35 Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! 36 För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. 37 Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. 38 Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. 39 Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”

40 Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. 41 Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. 42 Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:34 Se not till Matt 5:20.