1 Krönikeboken 11:1-19:16

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Davids regering

(11:1—29:30)

David blir kung över hela Israel

(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)

David intar Jerusalem

11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, ² och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

³ Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.

⁴ Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. ⁵ Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, ⁶ och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.

Davids hjältar

(2 Sam 23:8-39)

¹⁰ Dessa är de förnämsta bland Davids hjältar, som tillsammans med hela Israel gav hans kungadöme starkt stöd och gjorde honom till kung över hela landet, som Herren hade talat till Israel.

¹¹ Detta är förteckningen över Davids hjältar: Jishbaal, son till en man av Hakmonis släkt, den förnämste bland de trettio^[a], som vid ett tillfälle dödade 300 man med sitt spjut.

¹² Närmast honom i rang var Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var en av de tre hjältarna. ¹³ Han var med David vid Pas Dammim, när filistéerna hade samlats till strid. Där fanns en åker full med korn. Israeliterna flydde för filistéerna. ¹⁴ De ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna, och genom honom utförde Herren en stor räddning.

¹⁵ En annan gång gick tre av de trettio förnämsta kämparna ner för klippan till David i Adullams grotta, medan filistéerna hade slagit läger i Refaimdalen, ¹⁶ David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.

¹⁷ David sa längtansfullt: ”Ack om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” ¹⁸ De tre bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren ¹⁹ och sa: ”Nej, Gud förbjude att jag skulle göra något sådant! Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv för att hämta det?” Eftersom de riskerat sina liv för att hämta vattnet, ville han inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.

²⁰ Avishaj, Joavs bror, var befälhavare för de trettio^[b]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som de tre. ²¹ Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.

²² Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män^[c]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. ²³ En annan gång dödade han en storväxt egypter som var 2,5 meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. ²⁴ Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre^[d] hjältarna. ²⁵ Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.

Fler ansluter sig till David

12 Dessa är de som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul, Kishs son. De var bland de kämpar som bistod honom i striden. ² De var beväpnade med bågar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De var benjaminiter, liksom Saul.

³ Ledaren var Achieser och därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, ⁴ Jishmaja från Givon, en av de trettio och deras ledare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, ⁵ Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, ⁶ Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla från Korachs släkt, ⁷ och Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.

⁸ Några gaditer gick också över till David i bergfästet i öknen. De var alla tappra män, skickliga krigare, som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och snabba som gaseller i bergen.

¹⁴ Dessa män tillhörde Gads stam och var de främsta i hären. Den svagaste av dem kunde jämföras med hundra andra, och den starkaste med tusen. ¹⁵ De gick över Jordan i den första månaden, när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både i öster och väster.

¹⁶ Andra av Benjamins män och några från Juda kom också till David i bergfästet. ¹⁷ Han gick ut och mötte dem och sa till dem: ”Om ni har kommit i fredliga avsikter för att hjälpa mig, är jag villig att förena mig med er. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender, fastän jag inte gjort något orätt, då ska våra förfäders Gud se det och döma er.”

¹⁸ Då kom Anden över Amasaj, den främste bland de trettio, och han svarade:

David tog alltså emot dem och lät dem bli ledare för sin trupp.

¹⁹ Några från Manasse gick över till David, när han skulle strida med filistéerna mot Saul. Men de gav dem aldrig någon hjälp, eftersom de filisteiska befälhavarna rådgjorde med varandra och skickade bort honom och sa: ”Det kan kosta oss huvudet, om han går över till sin herre Saul.” ²⁰ När David gick till Siklag, gick dessa män från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse. ²¹ De hjälpte David när han stred mot rövarband. De var tappra och blev befälhavare i hären. ²² Dagligen slöt sig män till David, så att han till slut hade en stor armé, som Guds.

²³ Detta är en förteckning över de antal väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att kungariket skulle övergå till honom från Saul, så som Herren hade sagt.

³⁸ Alla dessa stridsmän kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till hela Israels kung. Också de övriga i Israel var enhälligt inställda på att göra David till kung. ³⁹ Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för deras familjer försåg dem med proviant, ⁴⁰ och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, boskap och får fördes dit, och Israel gladde sig.

David för arken till Jerusalem

Ussa vidrör arken och dör

(2 Sam 6:1-11)

13 Sedan David hade rådgjort med alla befälhavarna, med sina officerare med befäl över tusen och hundra, ² talade han till hela Israel som hade samlats:

”Om det är er önskan och Herrens, vår Guds vilja, så låt oss meddela våra bröder i hela Israels land, även präster och leviter i deras städer och omgivningar, och inbjuda dem att ansluta sig till oss. ³ Och låt oss hämta tillbaka Guds ark hit till oss, för vi har försummat den under Sauls tid.”

⁴ Alla de närvarande samtyckte till att göra så, eftersom de ansåg att detta var rätt. ⁵ David samlade alltså hela Israel, ända från Shichor i Egypten upp till Levo-Hamat, för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. ⁶ David och hela Israel begav sig till Baala, dvs. Kirjat-Jearim i Juda, för att föra tillbaka Herren Guds ark, han som tronar mellan keruberna och efter vilken arken hade fått sitt namn. ⁷ De placerade Guds ark på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. ⁸ David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft inför Gud med sång och med musik av lyror, harpor, tamburiner, cymbaler och trumpeter.

⁹ När de kom fram till Kidons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut sin hand för att stödja arken. ¹⁰ Då blev Herren vred på Ussa och slog ner honom, därför att han hade rört vid arken. Ussa dog där inför Gud. ¹¹ Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa^[g], och så heter den fortfarande.

¹² David greps nu av fruktan för Gud. Han frågade: ”Hur ska jag kunna föra Guds ark till mig?”

¹³ Han förde den inte till sig i Davids stad, utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. ¹⁴ Guds ark blev kvar i Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hans familj och allt han hade.

David i Jerusalem

(2 Sam 5:11-16; 1 Krön 3:5-8)

14 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats. ² Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

³ David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar. ⁴ De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua^[h], Shovav, Natan, Salomo, ⁵ Jivchar, Elishua, Elpelet, ⁶ Nogah, Nefeg, Jafia, ⁷ Elishama, Beeljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(2 Sam 5:17-25)

⁸ Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem. ⁹ Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen. ¹⁰ Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

¹¹ Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim^[i].

¹² Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.

¹³ Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen, ¹⁴ och David frågade Gud även denna gång.

”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet. ¹⁵ Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.” ¹⁶ David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.

¹⁷ Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och Herren lät alla folk bäva för honom.

Leviterna för arken till Jerusalem

15 David byggde flera hus åt sig i Davids stad, och han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält för den. ² Sedan sa David: ”Inga andra än leviter får bära Guds ark, för Herren har utvalt dem till att bära Herrens ark och göra tjänst inför honom för alltid.”

³ Sedan samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats han hade gjort i ordning för den. ⁴ Han kallade samman Arons ättlingar och leviter:

¹¹ David kallade också till sig prästerna Sadok och Evjatar, och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav.

¹² ”Ni är överhuvuden för leviternas familjer”, sa han till dem. ”Rena er nu tillsammans med alla era bröder, så att ni kan föra Herrens, Israels Guds, ark, till den plats som jag har gjort i ordning. ¹³ Eftersom ni inte var med oss förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi hade inte rådfrågat honom som vi borde.”

¹⁴ Prästerna och leviterna renade sig då för att föra upp Herrens, Israels Guds ark. ¹⁵ Sedan bar leviterna Guds ark på sina axlar med bärstänger, precis som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord.

¹⁶ David gav också leviternas ledare order att utse sångare och sjunga lovsång till musik av lyra, harpa och cymbal. ¹⁷ Leviterna valde Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder Etan, Kushajas son, från Meraris släkt.

¹⁸ Vidare deras bröder i andra ordningen:

Sakarja, Ben^[j], Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. ¹⁹ Heman, Asaf och Etan utsågs att spela på kopparcymbalerna. ²⁰ Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja spelade lyra till alamót^[k]. ²¹ Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja spelade harpa och ledde sången till sheminit^[l]. ²² Kenanja, leviternas sångledare, ledde sången^[m]. Det var han skicklig i.

²³ Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. ²⁴ Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare för arken.

²⁵ Sedan begav sig David och de äldste i Israel tillsammans med de högre officerarna till Oved-Edoms hus för att föra upp Herrens förbundsark under jubel. ²⁶ Eftersom Gud hjälpte leviterna, som bar Herrens förbundsark, offrade de sju tjurar och sju baggar. ²⁷ David och leviterna, som bar arken, sångarna och Kenanja, som ledde sången, var alla klädda i mantlar av fint linne. David bar även en linne-efod. ²⁸ Hela Israel förde upp Herrens förbundsark under jubelrop, hornmusik, klang av trumpeter och horn, cymbaler och lyror och harpor.

²⁹ Men när Herrens förbundsark kom fram till Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret. Hon såg kung David hoppa och dansa av glädje, och hon föraktade honom.

David prisar Herren

16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.

² När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, ³ och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

⁴ Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.

⁵ Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel^[n], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna ⁶ och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.

David lovprisar Herren

(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)

⁷ Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

³⁷ David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, ³⁸ liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

³⁹ Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, ⁴⁰ för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. ⁴¹ Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. ⁴² Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

⁴³ Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” ² ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

³ Men samma natt kom Guds ord till Natan:

⁴ ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. ⁵ Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. ⁶ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare^[s], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

⁷ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. ⁹ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare ¹⁰ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. ¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[t], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud^[u]!

¹⁸ Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²¹ Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? ²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁴ Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

²⁵ Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. ²⁶ För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁷ Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”

Davids erövringar

(2 Sam 8:1-14)

David besegrar många fiender

18 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och intog Gat med dess kringliggande städer från dem.

² Han besegrade också moabiterna och tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser i Sova ända bort till Hamat, när Hadadeser stod i begrepp att stärka sin kontroll över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 000 av hans vagnar med 7 000 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater. Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem. ⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut.

⁷ De guldsköldar som tillhörde kung Hadadesers officerare tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Salomo använde den sedan till att göra kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Sovas kung Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Hadoram för att hälsa på och gratulera David till segern över Hadadeser, som hade fört krig mot Tou. Hadoram förde med sig gåvor av guld, silver och koppar.

¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.

¹² Avishaj, Serujas son, dödade 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹³ Han förlade trupper i Edom, och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁴ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk. ¹⁵ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var de främsta männen vid kungens sida.

Davids armé möter ammoniterna

(2 Sam 10:1-19)

19 En tid därefter dog Ammons kung Nachash och hans son efterträdde honom. ² ”Jag vill visa min vänskap mot Nachashs son Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död.

Men när Davids sändebud kom till Hanun i ammoniternas land för att trösta honom, ³ sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit hit för att spionera och spana, för att de ska kunna inta landet.” ⁴ Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem.

⁵ Man gick till David och berättade vad som hänt, och David skickade män att möta dem, eftersom de hade blivit så kränkta. Han uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.

⁶ När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna tusen talenter^[v] silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim, Maaka och Sova. ⁷ De lejde 32 000 vagnar, och kungen av Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeva, och ammoniterna mobiliserades från sina städer för att strida.

⁸ När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna. ⁹ Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit fanns för sig ute på det öppna fältet.

¹⁰ När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna. ¹¹ Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹² Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig. ¹³ Var stark och modig, och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör Herren vad han finner vara bäst.”

¹⁴ När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom. ¹⁵ När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för hans bror Avishaj in i staden. Då återvände Joav till Jerusalem.

¹⁶ Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, skickade de efter förstärkning från araméer på andra sidan floden Eufrat, och de kom anförda av Shofak, överbefälhavaren över Hadadesers här.