Add parallel Print Page Options

20 Och jag såg en ängel komma ned från himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.

Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen år

och kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över honom på det att han icke mer skulle förvilla folken, förrän de tusen åren hade gått till ända. Därefter skall han åter komma lös för en liten tid.

Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år.

(De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända.) Detta är den första uppståndelsen.

Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.

Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse.

Han skall då gå ut för att förvilla de folk som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de äro till antalet såsom sanden i havet.

Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och »den älskade staden»; men eld faller ned från himmelen och förtär dem.

10 Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem.

12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna.

13 Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar.

14 Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden.

15 Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.

Draken binds för tusen år

20 Efter det fick jag se en ängel komma ner från himlen. Han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. Han grep draken, den gamla ormen, som är djävulen eller Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln ner honom i avgrunden och låste den och förseglade den, så att han inte kunde bedra folken förrän de tusen åren hade gått. Men efter det måste han släppas lös igen för en kort tid.

Jag såg också troner, och på dem satte sig de som hade fått rätt att döma. Jag såg också de människor som hade halshuggits för Jesus vittnesbörd och Guds ord. De hade inte tillbett odjuret[a] eller dess bild och hade inte tagit emot dess märke på sina pannor eller sina händer. De fick liv igen och regerade med Kristus i tusen år. Men resten av de döda blev inte levande igen förrän de tusen åren var över. Detta är den första uppståndelsen.[b] Lycklig och helig är den som får vara med om den första uppståndelsen. Den andra döden[c] har ingen makt över dem, utan de ska vara präster åt Gud och Kristus och regera med honom i tusen år.

Satan får sitt straff

När de tusen åren är över ska Satan släppas lös ur sitt fängelse. Han ska då gå ut och bedra folk från jordens alla hörn, Gog och Magog,[d] och samla dem till strid. De ska vara lika många som sanden i havet. De drog fram över hela jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld från himlen föll ner och förtärde dem. 10 Djävulen som bedrog dem kastades ner i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falska profeten[e], och där ska de plågas dag och natt i all evighet.

Guds dom

11 Sedan såg jag en stor vit tron och honom som sitter på den. Jorden och himlen flydde för honom, och det fanns inte mer någon plats för dem. 12 Jag såg också de döda, både stora och små. De stod inför tronen, och böcker öppnades. Även en annan bok öppnades, och det var livets bok[f]. De döda dömdes sedan efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13 Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och döden och dödsriket[g] gav tillbaka de döda som fanns där, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Sedan kastades döden och dödsriket i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15 Var och en som inte hade sitt namn skrivet i livets bok kastades i den brinnande sjön.

Footnotes

  1. 20:4 Jfr 13:1-10.
  2. 20:5 Syftar på de rättfärdigas uppståndelse i v. 4; v. 5 parentetisk.
  3. 20:6 Förklaringen finns i v.14.
  4. 20:8 Antagligen en symbolisk bild för alla fiender till Guds folk. Jfr Hes 38-39.
  5. 20:10 Jfr kap.13.
  6. 20:12 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29.
  7. 20:13 På grekiska: Hades, se not till 6:8.