Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd.[a]

(A) Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 (B) Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 (C) Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

Abraham och löftet

13 (D) Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 (E) Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

16 (F) Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 (G) som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.[b]

18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så[c] far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.[d] 19 (H) Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 (I) Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 (J) fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 (K) Därför räknades det honom till rättfärdighet.

23 (L) Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 (M) utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 (N) han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:7f Ps 32:1f.
  2. 4:17 1 Mos 17:5.
  3. 4:18 1 Mos 17:4, 1 Mos 15:5.
  4. 4:18 trodde och blev så   Annan översättning: "trodde att han skulle bli".

23 (A) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[a] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (B) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (C) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. 27 (D) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

28 (E) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 29 (F) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. 30 (G) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

31 (H) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? 32 (I) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

33 (J) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 (K) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36 (L) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.[b]

37 (M) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 (N) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Read full chapter

Footnotes

  1. 8:23 Anden som förstlingsfrukt   Med Anden har den kristne fått den första frukten av den himmelska härligheten (jfr Ef 1:14). Aposteln anknyter här till GT:s stadgar om den första kärven av den nya skörden (3 Mos 23:10).
  2. 8:36 Ps 44:23.