Kvinnan och draken

12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. (A) Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.

Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. (B) Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor[a], och han kastade ner dem på jorden.

Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. (C) Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. (D) Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.

Mikael och draken

(E) Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. (F) Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 (G) Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu tillhör frälsningen
    och makten och riket vår Gud
        och väldet hans Smorde,
    för våra bröders åklagare
        är nerkastad,
    han som dag och natt
        anklagade dem inför vår Gud.
11 (H) De övervann honom
    genom Lammets blod
        och genom sitt vittnesbörds ord,
    de älskade inte sitt liv så högt
        att de drog sig undan döden.

12 (I) Jubla därför, ni himlar
        och ni som bor i dem!
    Men ve dig, du jord och du hav,
        för djävulen har kommit ner
            till er i stor vrede,
    eftersom han vet
        att hans tid är kort."

13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 (J) Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.

17 (K) I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod[b] på sanden vid havet.

Vilddjuret från havet

13 (L) Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. (M) Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet. Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Och hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det. De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?"

(N) Och vilddjuret fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader. Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen. (O) Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. (P) Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse[c] har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.

(Q) Du som har öron, hör: 10 (R) Om någon ska gå i fångenskap, då går han i fångenskap[d]. Om någon ska dödas med svärd, då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.

Vilddjuret från jorden

11 (S) Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 12 Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret vars dödliga sår hade blivit läkt. 13 (T) Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 (U) Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret som har ett sår från ett svärd men lever igen. 15 (V) Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.

16 Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, 17 (W) så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666[e].

Footnotes

  1. 12:4 himlens stjärnor   Änglar som faller tillsammans med Satan (jfr Upp 12:7f, Job 38:7).
  2. 12:18 han stod   Andra handskrifter: "jag stod".
  3. 13:8 från världens skapelse   Språkligt sett kan dessa ord också höra ihop med Lammet, vilket ger läsningen "Lammet som är slaktat från världens skapelse". Jfr dock Upp 17:8.
  4. 13:10 ska gå i fångenskap … ska dödas   Andra handskrifter: "tar fångar … dödar".
  5. 13:18 666   Andra handskrifter: "616".

Kvinnan och draken

12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.

Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[a], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[b].

Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[c] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.

10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga:
    ”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud,
och makten hans Smorde.
    Anklagaren, han som dag och natt
anklagade våra trossyskon inför vår Gud,
    har nu kastats ner.
11 Men de besegrade honom genom Lammets blod
    och genom sina vittnesbörds ord
och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.
12     Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare.
Men ve över jorden och havet,
    för djävulen har kommit ner till er
och hans vrede är stor,
    eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”

13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. 14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[d].

15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, 16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. 17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. 18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.

Odjuret från havet

13 Jag såg nu ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Odjuret jag såg var som en leopard, men hade en björns fötter och ett lejons gap.[e] Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt.

Ett av odjurets huvuden såg ut att vara svårt skadat, men det dödliga såret hade läkts. Hela världen greps av beundran för odjuret och följde det. De tillbad draken för att han hade gett odjuret en sådan makt, och de tillbad odjuret och sa: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?”

Sedan fick det en mun som skröt och hånade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader[f]. Det öppnade sitt gap för att häda Gud, hans boning och alla som bor i himlen. Det tilläts också att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. Alla jordens invånare ska tillbe odjuret, alla som inte har sina namn skrivna i livets bok[g] som tillhör Lammet som var slaktat sedan världens skapelse.

Den som har öron ska höra.

10 Den som måste bort i fångenskap,
    han går i fångenskap,
och den som måste dödas med svärd
    ska dödas med svärd.

Här krävs det uthållighet och tro av de heliga.

Odjuret från jorden

11 Sedan såg jag ett annat odjur, som kom upp ur jorden. Det hade två horn som liknade ett lamms horn, och det talade som en drake. 12 Det utövar det första odjurets makt inför det. Det får jordens invånare att tillbe det första odjuret som hade det dödliga sår som läkts. 13 Det utför stora tecken, det kan till och med få eld att falla ner på jorden från himlen medan människorna ser på. 14 Genom alla dessa tecken som det gör på det första odjurets uppdrag bedrar det jordens invånare. Det säger till dem att göra en bild åt odjuret som hade fått ett svärdshugg men blivit levande igen. 15 Det får också makt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden till och med kan tala och ge order om att den som inte tillber bilden ska dödas.

16 Det får alla – både små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja något om man inte har odjurets märke, dess namn eller dess namns tal.

18 Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666[h].

Footnotes

  1. 12:5 Jfr Ps 2:9.
  2. 12:6 1 260 dagar är detsamma som 3,5 år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Se not till 11:2. Samma symbolik finns i v.14.
  3. 12:9 Djävulen kommer från grekiskans diabolos, Satan är hebreiska. Båda orden betyder anklagare.
  4. 12:14 Se noter till 12:6 och 11:2.
  5. 13:2 Jfr Dan 7:2-7.
  6. 13:5 Se not till 12:6.
  7. 13:8 Se not till 3:5.
  8. 13:18 Detta tal är svårtolkat, men det kan vara en symbol, antingen för en människas namn, eller för trefaldig ondska och ofullkomlighet (talet 6 når inte upp till det fullkomliga talet 7).