Psaltaren 62:3-5

Svenska 1917

³ Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

⁴ Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

⁵ De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.