¹⁴ Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
¹⁶ Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
¹⁷ när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

¹⁸ Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
²⁰ Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,^[a]
    höljt oss i ett djupt mörker.

²¹ Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
²² skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
²³ Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
²⁵ Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

²⁶ Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
²⁷ Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.