(A) Mitt hjärta brann inom mig,
    medan jag grubblade
        brann det som en eld.

Då talade jag
    med min tunga:
(B) Herre, lär mig förstå mitt slut,
        att mina dagar har en gräns,
    så att jag inser hur förgänglig
        jag är.
(C) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

Read full chapter