¹³ Men Herren ler åt honom,
    för han ser hans dag komma.

⁹ Men du skrattar åt dem, Herre,
    du hånler åt alla folk.

²⁵ Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
²⁶ Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
²⁷ när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
²⁸ Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
²⁹ De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
³⁰ de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
³¹ Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
³² De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
³³ Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”

³⁴ Han hånar dem som hånar honom,
    men de ödmjuka visar han nåd.

²² Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
²³     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
²⁴     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.