Add parallel Print Page Options

19 Herren är nära de förtvivlade,
    och han räddar de förkrossade.

Read full chapter

19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

Read full chapter

Vem är lik Herren, vår Gud,
    som sitter på sin tron i höjden,
som böjer sig ner och ser så djupt – 
    vem i himlen, vem på jorden?

Den fattige drar han upp ur stoftet,
    och den nödställde ur askhögen
och sätter honom bland furstar,
    bland sitt folks furstar.
Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
    som en lycklig mor till barnen.

Halleluja!

Read full chapter

Herren är den högste, men han ser till de låga.
    De stolta genomskådar han redan på långt håll.

Read full chapter

Allt detta har ju min hand gjort,
    ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
    den som bryr sig om mitt ord.

Read full chapter

48 Han har sett till sin ringa tjänarinna.
    Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.
49 Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig.
    Heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom,
    från generation till generation.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm
    och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare störtar han från deras troner,
    men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sin godhet,
    men de rika driver han tomhänta bort.
54 Han hjälper sin tjänare Israel
    och kommer ihåg sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar för evigt,
    som han lovade våra förfäder.”

56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.

59 På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, 60 men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”

61 Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.

63 Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.

65 Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”

67 Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade:

68 ”Välsignad är Herren, Israels Gud,
    för han kommer till sitt folk och återlöser det.
69 Han reser en mäktig[a] räddare från sin tjänare Davids ätt,
70     som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter,
71 till räddning från våra fiender,
    från alla som hatar oss.
72 Han visar barmhärtighet mot våra förfäder
    och håller sitt heliga förbund,
73 eden han svor vår fader Abraham:
74 att rädda oss från våra fienders hand,
    så att vi får tjäna honom utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever.

76 Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
77 Så ska hans folk veta att räddningen är här
    med förlåtelse för deras synder.
78 För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet
    ska en soluppgång[b] komma ner till oss från höjden
79 och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga
    och leda våra steg in på fridens väg.”

80 Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:69 Ordagrant: Han reser ett räddningens/frälsningens horn… (horn står för makt och styrka).
  2. 1:78 I Jer 23:5; 33:15 använder Septuaginta det grekiska ordet anatole i betydelsen skott.