Add parallel Print Page Options

95 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

En uppmaning att hylla och lyda Herren

95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
    jubla inför vår frälsnings klippa!
Kom till honom med tacksamhet!
    Låt oss sjunga lovsånger till honom,

för Herren är en stor Gud,
    en stor kung över alla gudar.
I hans hand är jordens djup,
    och honom tillhör bergstopparna.
Hans är havet, för han har gjort det,
    och det torra landet, som hans händer har format.

Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
    inför Herren, vår skapare,
för han är vår Gud! Vi är hans folk,
    fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:
”Förhärda inte era hjärtan,
    som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
där era fäder satte mig på prov,
    de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
    och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
    De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”