9 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

² Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

³ Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

⁴ Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁵ Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁶ Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁷ Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁸ Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁹ och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

¹⁰ Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹¹ Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹² Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹³ Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹⁴ Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁵ på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁶ Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁷ HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁸ DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁹ Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

²⁰ Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²¹ Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.