Psaltaren 81
Svenska 1917
81 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
Psaltaren 81
Svenska Folkbibeln
Psalm 81
Högtidsglädje och olydnad
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
2 Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,
höj jubel till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst som jag inte kände:
7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig,
jag svarade dig, höljd i åska,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
10 Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
12 Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
14 Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
17 Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln