^52 (E) Han lät sitt folk bryta upp
        som en fårflock
    och förde dem som en hjord
        genom öknen.
^53 (F) Han ledde dem tryggt,
    de behövde inte vara rädda,
        deras fiender svaldes av havet.
^54 (G) Han förde dem till sitt heliga land,
    till det berg som hans högra hand
        hade vunnit.
^55 (H) Han fördrev hednafolken
        framför dem,
    han gav dem deras land
        som arvedel
    och lät Israels stammar bo
        i deras hyddor.

^56 (I) Men de trotsade och frestade
        Gud den Högste,
    de höll inte fast
        vid hans vittnesbörd.
^57 (J) De vek trolöst tillbaka
        som sina fäder,
    de gav vika som en opålitlig båge.
^58 (K) De väckte hans vrede
        med sina offerhöjder
    och kränkte honom
        med sina avgudabilder.

⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,
    han förkastade Israel med all kraft.
^60 (L) Han övergav sin boning i Shilo^[b],
    det tält han rest bland människorna.
^61 (M) Han gav sin makt i fångenskap
    och sin ära^[c] i fiendehand.
^62 (N) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
    han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,
    deras unga kvinnor
        blev utan brudsång.
^64 (O) Deras präster föll för svärd,
    deras änkor kunde inte
        hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren som ur sömn,
    som en hjälte bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender
    och drog evig skam över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hydda
    och utvalde inte Efraims stam,
^68 (P) men Juda stam utvalde han,
    Sions berg som han älskar.
^69 (Q) Han byggde sin helgedom
        hög som himlen,
    grundade den likt jorden för evigt.

^70 (R) Han utvalde sin tjänare David
    och tog honom från fårens fållor,
^71 (S) han hämtade honom från tackorna
    och satte honom till herde
        för Jakob, sitt folk,
            för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde med rent hjärta
    och ledde dem
        med förståndig hand.

^37 [d]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
³⁸ Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
^39 [e]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
^40 [f]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
^41 [g]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
⁴² för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

⁴³ Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
^44 [h]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
^45 [i]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!