¹⁷ Men jag ropar till Gud,
    och Herren ska frälsa mig.
^18 (A) Afton, morgon och middag
        vill jag sucka och klaga,
    och han ska höra min röst.
^19 (B) Han friköper min själ
        och fredar mig
    så att de inte kan närma sig^[a],
        för det är många
            som är emot mig.
^20 (C) Gud ska höra mig
        och förödmjuka dem,
    han som från urminnes tid
        sitter på sin tron. Sela
    De ändrar sig inte,
        de fruktar inte Gud.

^21 (D) Han bär hand på sina vänner,
    han kränker sitt förbund.
^22 (E) Hans mun är halare än smör,
        men han har strid i sitt hjärta.
    Hans ord är lenare än olja,
        men de är dragna svärd.

^23 (F) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.
^24 (G) Du, Gud, ska störta dem ner
        i fördärvets grop.
    Blodtörstiga och bedragare
        når inte ens halva sin ålder.
    Men jag förtröstar på dig.

^2 (A) Gud, du är min Gud.
        Tidigt^[a] söker jag dig.
    Min själ törstar efter dig,
        min kropp längtar efter dig
    i^[b] ett torrt och törstigt^[c] land
        utan vatten.

^14 (A) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.