Falska anklagelser

35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!

² Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.

³ Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!

⁴ Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!

⁵ Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.

⁶ Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!

⁷ Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.

⁸ Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.

⁹ Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.

¹⁰ Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?

¹¹ Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.

¹² Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!

¹³ När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.

¹⁴ Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.

¹⁵ Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,

¹⁶ för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.

¹⁷ Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!

¹⁸ Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!

¹⁹ Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!

²⁰ Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.

²¹ De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.

²² Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!

²³ Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!

²⁴ Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.

²⁵ Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.

²⁶ Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!

²⁷ Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!

²⁸ Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.