10 Vad vinner du på mitt blod,
        på att jag går ner i graven?
    Kan stoftet tacka dig?
        Kan det förkunna din trofasthet?

Read full chapter

10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
    Kan stoftet prisa dig?
    Kan det berätta om din trofasthet?

Read full chapter

11 (A) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
13 (B) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

14 (C) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
15 (D) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
17 (E) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
19 (F) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

Read full chapter

11 Gör du under för de döda?
    Reser sig deras andar[a] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

14 Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.

Read full chapter

Footnotes

  1. 88:11 Andar är här använt poetiskt. Se vidare not till Jes 14:9.

17 [a]De döda prisar inte Herren,
    ingen som gått ner i det tysta.

Read full chapter

17 De döda prisar inte Herren,
    de som har gått ner i tystnaden.

Read full chapter

18 (A) Dödsriket tackar dig inte,
        döden prisar dig inte.
    De som far ner i graven
        hoppas inte på din trofasthet.
19 (B) Den som lever,
    den som lever tackar dig,
        så som jag gör i dag.
    En far gör din trofasthet känd
        för barnen.
20 (C) Herren ska frälsa mig,
    och vi ska spela mina sånger
        i alla våra livsdagar
            i Herrens hus.

21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"

Read full chapter

18 Dödsriket prisar dig inte,
    döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
    hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
    prisar dig,
som jag gör i dag.
    Från far till son berättar man om din trofasthet.

20 Herren räddar mig!
    Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
    så länge vi lever.

21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[a] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.