10 Vad vinner du på mitt blod,
        på att jag går ner i graven?
    Kan stoftet tacka dig?
        Kan det förkunna din trofasthet?

Read full chapter

11 (A) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
13 (B) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

14 (C) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
15 (D) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
17 (E) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
19 (F) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

Read full chapter

17 [a]De döda prisar inte Herren,
    ingen som gått ner i det tysta.

Read full chapter

18 (A) Dödsriket tackar dig inte,
        döden prisar dig inte.
    De som far ner i graven
        hoppas inte på din trofasthet.
19 (B) Den som lever,
    den som lever tackar dig,
        så som jag gör i dag.
    En far gör din trofasthet känd
        för barnen.
20 (C) Herren ska frälsa mig,
    och vi ska spela mina sånger
        i alla våra livsdagar
            i Herrens hus.

21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"

Read full chapter