Add parallel Print Page Options

På flykt men ändå räddad

1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

Förtröstan på Gud för hans beskydd

En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom.

Herre, mina fiender är så många!
    Det är många som reser sig mot mig,
många som säger om mig:
    ”Det finns ingen räddning för honom hos Gud.” Séla[a]

Men du, Herre, är min sköld runt omkring mig,
    min ära, den som lyfter upp mitt huvud.
Jag ropar till Herren,
    och han hör mig från sitt heliga berg. Séla

Jag lägger mig ner, sover, och vaknar igen,
    för Herren stöder mig.
Jag är inte rädd för de tiotusentals människor
    som omringar mig från alla håll.

Stå upp, Herre! Rädda mig, min Gud!
    Du slår alla mina fiender på käken
och krossar de gudlösas tänder.

Räddningen kommer från Herren.
    Låt din välsignelse komma över ditt folk! Séla

Footnotes

  1. 3:3,5,9 Séla förekommer många gånger i Psaltaren och tolkas i Septuaginta som en paus i psalmen.