Bön om hjälp mot fiender

141 En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,
        skynda till mig!
    Lyssna till min röst
        när jag ropar till dig.
[a]Låt min bön vara rökelse
        inför dig,
    mina lyfta händer ett aftonoffer.
[b]Herre, sätt en vakt för min mun,
    bevaka mina läppars dörr.

[c]Låt inte mitt hjärta dras
        till det som är ont[d],
    till gudlösa gärningar
        i lag med förbrytare.
    Deras läckerheter vill jag inte äta.

[e]Om en rättfärdig slår mig
        är det av kärlek,
    straffar han mig
        är det som olja på huvudet.
            Mitt huvud ska inte avvisa det.
    Men jag fortsätter att be
        mot de ondas gärningar.
Deras ledare ska störtas ner
        för klippan,
    och då ska de förstå
        att mina ord var goda.
Som när man plöjer
        och river upp jorden,
    så ligger våra ben utspridda
        vid dödsrikets rand.[f]

[g]Men till dig, Herre min Herre,
        ser mina ögon,
    till dig tar jag min tillflykt.
        Förkasta inte min själ[h]!
Bevara mig från snarorna
        de lägger för mig,
    från förbrytarnas fällor.
10 [i]Låt de gudlösa fastna
        i sina egna nät
    medan jag går trygg förbi.

Footnotes

  1. 141:2 2 Mos 30:7f, Ps 28:2, Luk 1:10, 1 Tim 2:8, Upp 5:8, 8:3.
  2. 141:3 Ps 34:14, 39:2, Ords 13:3, 21:23, Matt 12:36, Jak 1:26.
  3. 141:4 Ps 19:14, Ords 23:6.
  4. 141:4 det som är ont   Annan översättning: "onda ord".
  5. 141:5 Ps 109:4, Ords 12:1, 27:6, Pred 7:5.
  6. 141:5f Grundtexten är i vers 5-7 svårtolkad.
  7. 141:8 Ps 25:15.
  8. 141:8 Förkasta inte min själ   Annan översättning: "Låt inte min själ stå naken".
  9. 141:10 Ps 7:16.

Bön om hjälp mot fiender

141 En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,
    skynda dig till mig,
    lyssna på mig när jag ropar!
Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig
    och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

Herre, sätt en vakt för min mun,
    en dörrvakt för mina läppar.
Låt mig inte lockas till onda ord,
    eller till att ta del i gudlösa gärningar
i sällskap med dem som gör orätt.
    Låt mig inte äta av deras läckerheter.

Låt den rättfärdige slå mig
    och nådigt tukta mig,
det är som olja på mitt huvud.
    Låt inte mitt huvud avvisa det.
Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[a]

Deras härskare ska kastas utför klippbranten.
    De ska höra att mina ord är behagliga.
Som man plöjer och bryter upp jorden,
    så strös våra ben vid dödsrikets port.

Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,
    till dig tar jag min tillflykt.
    Överlämna mig inte åt döden!
Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,
    för fällorna av dem som gör orätt.
10 Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,
    medan jag kan tryggt gå förbi.

Footnotes

  1. 141:5 Grundtexten i v. 5-7 är mycket svårtolkad och innebörden osäker.