^4 [a]Men hos dig finns förlåtelse,
    för att man ska vörda dig.

^22 (A) Det är Herrens nåd
        att det inte är ute med oss,
    att^[a] det inte är slut
        med hans barmhärtighet.
^23 (B) Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
^24 (C) Herren är min del,
        det säger min själ,
    därför hoppas jag på honom.

^25 (D) Herren är god
    mot dem som väntar på honom,
        mot den själ som söker honom.
²⁶ Det är gott att i stillhet
    hoppas på hjälp från Herren.
^27 (E) Det är gott för en man
    att bära ett ok i sin ungdom.

²⁸ Må han sitta ensam och tyst
    när han lägger det på honom.
²⁹ Må han sänka sin mun i stoftet,
    kanske finns det ännu hopp.
^30 (F) Må han vända kinden
        mot den som slår honom
    och låta sig mättas av hån.

^31 (G) Herren förkastar ju inte
    för evigt.
^32 (H) Om än han bedrövar
    förbarmar han sig i sin stora nåd,
³³ för det är inte av hjärtat
    han plågar och bedrövar
        människors barn.

³⁴ När man krossar landets alla fångar
    under sina fötter,
³⁵ när man nekar en man hans rätt
    inför den Högstes ansikte,
³⁶ när man gör orätt mot någon
        i hans sak –
    skulle Herren inte se det?

³⁷ Vem talar så att det sker,
    om inte Herren befallt det?
^38 (I) Kommer inte både ont^[b] och gott
    från den Högstes mun?
^39 (J) Varför klagar en människa här i livet
    när hon straffas^[c] för sin synd?

⁴⁰ Låt oss pröva våra vägar
        och granska dem,
    låt oss vända om till Herren!
⁴¹ Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
    till Gud i himlen!
^42 (K) Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

⁴³ Du har dolt dig i vrede
        och förföljt oss,
    du har dödat och inte skonat.
^44 (L) Du har dolt dig i moln
    så att bönen inte når fram,
^45 (M) du har gjort oss till avskum
    och förakt bland folken.

^46 (N) Alla våra fiender
    spärrar upp sitt gap mot oss.
^47 (O) Faror och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.
^48 (P) Strömmar av tårar
        rinner från mitt öga,
    för dottern mitt folk går under.

⁴⁹ Mitt öga flödar utan uppehåll,
    det får ingen vila
⁵⁰ förrän Herren blickar ner
    från himlen och ser.
⁵¹ Mitt öga plågar min själ
    när jag ser min stads alla döttrar^[d].

⁵² De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak är mina fiender.
^53 (Q) De ville släcka mitt liv här i gropen,
    de kastade sten över mig.
^54 (R) Vattnen sköljde över mitt huvud,
    jag sade: ”Jag är förlorad!”

^55 (S) Jag åkallade ditt namn, Herre,
    från gropens djup.
⁵⁶ Du har hört min röst,
    stäng inte ditt öra
        när jag ber om lindring och ropar.
^57 (T) Du kom nära när jag åkallade dig,
    du sade: ”Var inte rädd!”

⁵⁸ Herre, du tar dig an min sak,
    du friköper mitt liv.
⁵⁹ Herre, du ser den orätt jag lider,
    döm i min sak!
⁶⁰ Du ser all deras hämndlystnad,
    alla deras planer mot mig.

⁶¹ Du har hört deras hån, Herre,
    alla deras planer mot mig,
⁶² mina fienders tal och onda tankar
    mot mig dagen lång.
^63 (U) Se! Vare sig de sitter eller står
    är det mig de hånar i sin sång.

^64 (V) Du ska återgälda dem, Herre,
    efter deras händers verk.
^65 (W) Du ska ge dem en slöja över hjärtat,
    din förbannelse ska drabba dem.
^66 (X) Du ska jaga dem i vrede
    och förgöra dem
        under Herrens himmel.