²⁹ Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”?
        Vem grälar, vem klagar?
    Vem har onödiga sår,
        vem har dimmiga ögon?
^30 (A) De som stannar länge vid vinet,
    de som går och prövar
        kryddat vin.
^31 (B) Se inte på vinet,
        att det är så rött,
    att det glänser så i bägaren
        och rinner ner så lätt.
³² Till slut biter det som en orm
    och hugger^[a] som en giftorm.
³³ Då får dina ögon
        se märkliga syner
    och ditt hjärta talar galenskaper.
³⁴ Det blir som att du ligger
        mitt ute på havet
    eller i toppen av en mast.
³⁵ ”De slog mig,
        men det gjorde inte ont.
    De gav mig stryk,
        men jag kände inget.
    När ska jag vakna?
        Jag vill få tag i mer!”

⁶ Ge starka drycker
        åt den som är döende^[a]
    och vin åt plågade^[b] själar.
⁷ Låt dem dricka
        och glömma sin fattigdom
    och sluta tänka på sitt elände.

^8 (C) Öppna din mun för den stumme
    och försvara alla värnlösa.
^9 (D) Öppna din mun och döm rättfärdigt,
    skaffa den svage
        och fattige rätt.

¹³ Omsorg har hon om ull och lin^[e],
    och hennes händer
        arbetar med lust.
¹⁴ Hon är som köpmannens skepp,
    hon hämtar sin mat fjärran ifrån.
¹⁵ När det ännu är natt går hon upp
    och sätter fram mat åt familjen,
        portioner^[f] åt tjänarinnorna.
¹⁶ Hon har planer på en åker
        och köper den,
    hon planterar en vingård
        med vad hennes händer tjänat.
¹⁷ Hon fäster ivrigt upp sina kläder^[g]
    och går till verket
        med starka armar.
¹⁸ Hon märker
        att hennes arbete går bra,
    hennes lampa släcks inte
        om natten.
¹⁹ Hon sträcker händerna
        mot spinnrocken,
    och fingrarna fattar om sländan.
²⁰ För den betryckte
        öppnar hon sin hand,
    hon räcker ut sina armar
        mot den fattige.
²¹ Hon oroar sig inte för sin familj
        när vintern kommer,
    för alla i huset är klädda
        i scharlakansröd^[h] ull.
²² Täcken gör hon åt sig,
    hon är klädd i finaste linne
        och purpur^[i].
²³ Hennes man är känd
        i stadens portar
    där han sitter bland landets äldste.
^24 (H) Linneskjortor gör hon och säljer,
    köpmännen förser hon
        med bälten.
²⁵ Kraft och värdighet
        är hennes klädnad,
    och hon ler mot dagen som kommer.
²⁶ Hon öppnar sin mun med vishet
    och har vänlig förmaning^[j]
        på sin tunga.
²⁷ Hon vakar över ordningen i sitt hem
    och äter inte lättjans bröd.

²⁸ Hennes barn står upp
        och lovordar henne,
    och hennes man berömmer henne:
²⁹ ”Många kvinnor har gjort storverk,
    men du överträffar dem alla.”
³⁰ Charm är bedräglig
        och skönhet förgänglig,
    men prisas ska den kvinna
        som vördar Herren.
³¹ Låt henne få njuta frukten
        av sitt arbete,
    och må hennes gärningar
        prisa henne i portarna.

^7 (A) Men också de raglar av vin
        och vinglar av starka drycker.
    Både präst och profet
        raglar av starka drycker.
    De är berusade av vin
        och vinglar.
    De raglar när de profeterar,
        de stapplar när de skipar rätt.