Tröst i svår nöd

102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.

Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
(A) Dölj inte ditt ansikte för mig
        när jag är i nöd.
    Vänd ditt öra till mig,
        skynda dig att svara
            när jag ropar!

Mina dagar försvinner som rök,
    mina ben brinner som eld.
Mitt hjärta är bränt
        och visset som gräs,
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
[a]Efter all min högljudda suckan
    är jag bara skinn och ben.
Jag är som en pelikan i öknen,
    som en uggla bland ruiner.
Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel
        på taket.
[b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
    mina häcklare använder mig
        som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
    Du har gripit mig
        och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
        som en utdragen skugga,
    jag vissnar som gräs.

13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
    ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
    och förbarma dig över Sion,
        det är dags att du visar det nåd.
    Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider med dess grus.

16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
    och jordens alla kungar
        din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
    och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
        den utblottades bön
    och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
        för ett kommande släkte,
    ett folk som han skapar
        ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
        från sin heliga höjd,
    Herren ser ner
        från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn.
22 Herrens namn
        ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

24 Han har försvagat min kraft
        på vägen,
    han har förkortat
        mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
        ryck inte bort mig
            mitt i livet!
    Dina år varar
        från släkte till släkte.

26 [l]För länge sedan[m]
        lade du jordens grund,
    himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
        men du ska bestå.
    De ska alla nötas ut som kläder,
        du ska byta ut
    dem som en mantel
        och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
    och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
        ska bo i trygghet
    och deras ättlingar
        bestå inför dig.

Ångerpsalm; tröst i nöden

102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.

Herre, hör min bön!
    Låt mitt rop om hjälp nå dig!
Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
    Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.

För mina dagar försvinner som rök,
    och det brinner i mitt inre som en glöd.
Mitt innersta är förtorkat,
    vissnat som gräs.
    Jag glömmer att äta min mat,
och min suckan har gjort
    att jag magrat till bara skinn och ben.
Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
    som en uggla bland ruiner.
Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel på taket.
Mina fiender hånar mig dag efter dag
    och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
    Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
    jag vissnar som gräset.

13 Men du, Herre, regerar i evighet,
    och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
    och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
    nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
    och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
    och visar sig i sin härlighet.
18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner
    och inte förakta vad de ber om.

19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
    för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.
20 För han blickar ner från sin heliga höjd,
    Herren ser ner till jorden.
21 Han hör den fångnes klagan
    och befriar de dödsdömda.
22 Herrens namn ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
    för att tjäna honom.

24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
    Han har förkortat min levnadstid.
25 Jag säger:
    ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
    du som själv lever från generation till generation!
26 För länge sedan lade du jordens grund,
    och himlarna är dina händers verk.
27 De ska försvinna, men du består.
    De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
        och de försvinner.
28 Men du är densamme,
    och dina år ska aldrig ta slut.
29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
    och deras efterkommande bestå inför dig.”

Footnotes

  1. 102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel.
  2. 102:19 Eller har skapat.