Predikaren 12  Svenska Folkbibeln

12 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
    och de år då du skall säga:
"De ger mig ingen glädje";
² ja, innan de förmörkas,
    solen och ljuset, månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
³ då väktarna i huset darrar
    och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få
    och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
⁴ då båda dörrarna mot gatan stängs till,
och ljudet från kvarnen försvagas;
    då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
⁵ då man är rädd för var backe
    och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
    då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
⁶ innan silvertråden brister
    och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
    och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
⁷ då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud som gav den.

⁸ Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!

¹¹ De visas ord är uddar,
    som indrivna spikar är deras tänkespråk.
De är gåvor från en och samma Herde.
¹² För övrigt, min son, låt varna dig!
    Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,
och mycket studerande gör kroppen trött.

¹³ Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:
Frukta Gud och håll hans bud,
    det hör alla människor till.
¹⁴ Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,
med allt som är fördolt,
    vare sig det är gott eller ont.