12 (A) Tänk på din Skapare

        i din ungdoms dagar,[a]
    innan de onda dagarna kommer
        och åren då du säger:
            ”De ger mig ingen glädje” –
innan solen och ljuset
    och månen och stjärnorna
        förmörkas
    och molnen kommer åter
        efter regnet,
(B) då husets väktare darrar
        och de starka männen[b] sviker,

då malerskorna[c] slutat mala

        eftersom de blivit så få
    och spejarna[d] har det mörkt
        i sina gluggar,
då båda portarna
        mot gatan[e] stängs till
    och ljudet från kvarnen försvagas,
        då man vaknar av fågelsång
    och sångens alla döttrar
        sänker rösten,
då man är rädd för var backe
    och farorna på vägen,
        då mandelträdet[f] blommar,
    gräshoppan släpar sig fram
        och kaprisknoppen[g] saknar kraft,
    då människan går till
        sin eviga boning
    och gråtarna går omkring
        på gatan,

innan silvertråden brister

        och guldskålen slås sönder,
    innan krukan vid källan krossas
        och hjulet går sönder
            vid brunnen,
(C) då stoftet vänder åter
        till jorden det kom från
    och anden vänder åter
        till Gud som gav den.

(D) Förgängligt, förgängligt!
        säger Predikaren.
    Allt är förgängligt!

Slutord

(E) För övrigt var Predikaren en vis man som ständigt undervisade folket[h]. Han övervägde, utforskade och författade många ordspråk[i]. 10 Predikaren sökte finna de rätta orden och skriva sanningens ord rakt och rätt.

11 (F) De visas ord är som uddar,
    som indrivna spikar
        är deras samlade tänkespråk.
    De är gåvor
        från en och samma Herde.

12 För övrigt, min son,
        låt varna dig!
    Det är ingen ände
        på det myckna bokskrivandet,
    och mycket studerande
        gör kroppen trött.

13 (G) Detta är slutsatsen,
        när allt blivit hört:
    Frukta Gud
        och håll hans bud,
    det gäller alla människor[j].
14 (H) För Gud ska föra fram
        alla gärningar vid domen,
    med allt som är fördolt,
        både gott och ont.

Footnotes

  1. 12:1 Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar   Som Salomo i sin ungdom (1 Kung 3:3f).
  2. 12:3 husets väktare … de starka männen   Troligen armarna och benen.
  3. 12:3 malerskorna   Tänderna. Mjöl maldes dagligen av hushållets kvinnor.
  4. 12:3 spejarna   Ögonen (jfr Dom 5:28, 2 Sam 6:16).
  5. 12:4 portarna mot gatan   Öronen. Städer och hus stängde sina portar vid skymningen.
  6. 12:5 mandelträdet   Får vita blommor på våren (jfr Jer 1:11 med not). Står för håret (jfr Ords 16:31).
  7. 12:5 kaprisknoppen är utan kraft   Tolkas vanligen som minskad sexuell lust.
  8. 12:9 undervisade folket   Se t ex 1 Kung 8 (tempelinvigningen) och 10:8, 24 (utländska gäster).
  9. 12:9 många ordspråk   Enligt 1 Kung 4:32 skrev Salomo 3000 ordspråk. Se Ords 10-29.
  10. 12:13 det gäller alla människor   Ordagrant: ”för detta är hela människan”.

12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
    innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
    ”De ger mig ingen glädje”,
innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
    och molnen återvänder efter regnet.
Då darrar väktarna i huset,
    de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
    och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
Då stängs dörrarna mot gatan,
    och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
    men sångerskorna har sänkt rösten.
Då blir man rädd för alla högt belägna platser
    och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig[a] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
    Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
    silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
    krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
    stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

”Meningslöst! Meningslöst!”
    säger Predikaren.
    ”Allting är meningslöst.”

Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13 Mycket har vi nu hört,
    och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
    detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
    också de fördolda,
    goda såväl som onda.

Footnotes

  1. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.