Visheten talar om sig själv

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Den står uppe på höjderna,
    vid vägen där stigarna möts.
Vid portarna in till staden,
    vid ingångarna, höjer den sitt rop:
Till er, ni män, vill jag ropa,
    min röst skall nå ut till människors barn.
Lär klokhet, ni oförståndiga,
    ni dårar, lär förstånd.
Lyssna, ty om höga ting vill jag tala,
från mina läppar kommer vad rätt är.
Ja, sanning skall min mun tala,
    mina läppar avskyr ogudaktighet.
Rättfärdiga är alla min muns ord,
    i dem finns inget falskt eller förvänt.
De är alla sanna för den förståndige
och rätta för dem som har funnit kunskap.
10 Tag emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor,
    inga skatter kan jämföras med den.

12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
jag har kunskap och goda råd.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
Högfärd, högmod, ett ont leverne
    och en falsk mun, det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och sann insikt.
    Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
    och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare och hövdingar,
alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig,
    och de som söker mig, de finner mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig,
    skatter som består och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld,
    ja, finaste guld,
det jag ger är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig
och fylla på deras förråd.

22 Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
    från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
    innan källorna flödade av vatten.
25 När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns,
då föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
    och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen var jag där,
när han välvde en sfär över djupen,
28 när han fäste skyarna i höjden
    och djupets källor bröt fram med kraft,
29 när han satte en gräns för havet
    och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam vid hans sida.
    Jag var hans glädje dag efter dag,
alltid jublande inför honom.
31 Jag jublade över hans värld,
    jag gladdes över människorna.

32 Så lyssna nu, mina barn.
    Saliga är de som håller sig till mina vägar.
33 Hör min förmaning och bli visa,
    förkasta den inte.
34 Salig är den människa som hör mig,
som dag efter dag vakar vid mina dörrar
och håller vakt vid mina dörrposter.
35 Ty den som finner mig finner livet
    och får nåd från Herren.
36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ,
alla de som hatar mig älskar döden.

Visheten ropar

Hör, visheten ropar,
    förståndet höjer sin röst!
Den står uppe på höjderna,
    vid vägar och vägskäl.
Vid stadsportarna och vid ingångarna
    ropar den högt:
”Jag ropar till er, människor,
    jag höjer min röst till alla människobarn.
Ni okunniga, lär er klokhet,
    ni dårar, lär er förnuft!
Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
    mina läppar säger vad rätt är.
Sanning är vad min mun vill tala,
    för mina läppar avskyr det onda.
Alla mina ord är rättfärdiga,
    i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
De är klara för de förstående
    och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
    och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
    inga skatter kan jämföras med den.

12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
    och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
    Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
    Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
    och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
    alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
    De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
    bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
    det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
    och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
    och fyller deras förråd.

22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
    före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
    från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
    när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
    föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
    och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
    och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
    och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
    och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
    När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[a].
    Jag var hans ständiga glädje,
    i hans närhet fröjdades jag.
31 Jag jublade över hela hans värld
    och gladde mig över människosläktet.

32 Lyssna därför till mig, mina barn!
    Lyckliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till min förmaning och bli visa!
    Förkasta den inte!
34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig,
    som dagligen vakar vid mina dörrar
    och väntar vid min tröskel.
35 Den som finner mig finner livet
    och Herrens välbehag.
36 Men den som syndar mot mig skadar sig själv.
    De som hatar mig älskar döden.”

Footnotes

  1. 8:30 Det hebreiska ordets betydelse, som här översatts alltid , är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a: Jag var vid hans sida som barn…som den älskade…som hantverkare.