12 (A) Den som älskar fostran

        älskar kunskap,
    den som hatar tillrättavisning
        är dum.

Den som är god
        får nåd från Herren,
    den som gör onda planer
        blir fördömd.

(B) Ingen människa kan bestå
        genom ondska,
    men de rättfärdigas rot
        kan inte rubbas.

(C) En driftig hustru är sin mans krona,
    en skamlös är som röta i hans ben.

(D) De rättfärdigas tankar är rätta,
    de gudlösas råd bedrar.

(E) De gudlösas ord lurar efter blod,
    de ärligas tal räddar dem.

(F) De gudlösa störtas
        och finns inte mer,
    men de rättfärdigas hus består.

Efter sitt förstånd blir man prisad,
    men ett förvridet hjärta
        blir föraktat.

(G) Bättre vara ringa och ha en tjänare[a]
    än spela förnäm och sakna bröd.

10 (H) Den rättfärdige vet
        hur hans boskap känner det,
    men de gudlösas omsorg är grym.

11 (I) Den som brukar sin åker
        får bröd så det räcker,
    den som jagar tomhet
        saknar vett.

12 (J) Den gudlöse har begär
        till de ondas fångst[b],
    men de rättfärdigas rot ger frukt.

13 (K) Den onde snärjs i sina läppars synd,
    men den rättfärdige slipper ut
        ur nöden.

14 (L) Av munnens frukt
        blir man mättad med gott,
    vad människans händer har gjort
        får hon tillbaka.

15 (M) Dåren tycker själv hans väg är rätt,
    vis är den som lyssnar till råd.

16 (N) Dåren visar genast sin vrede,
    klok är den som döljer en skymf.

17 (O) Den ärlige talar sanning,
    ett falskt vittne bedrar.

18 (P) Tanklösa ord kan hugga som svärd,
    men de visas tunga ger läkedom.

19 Sanna ord består för evigt,
    en lögnaktig tunga
        bara ett ögonblick.

20 De som smider onda planer
        har svek i hjärtat,
    de som främjar frid får glädje.

21 (Q) Inget ont drabbar den rättfärdige,
    men de gudlösa får olycka
        i fullt mått.

22 (R) Herren avskyr falska läppar,
    de som handlar i sanning
        behagar honom.

23 (S) En klok man döljer sin kunskap,
    dårars hjärtan ropar ut
        sitt oförnuft.

24 (T) Flitig hand får härska,
    den late tvingas till trältjänst.

25 (U) Bekymmer tynger en mans hjärta,
    ett vänligt ord ger det glädje.

26 (V) Den rättfärdige väljer sitt sällskap,
    de gudlösas väg leder andra vilse.

27 Den late får inte tag i[c] sitt villebråd,
    flit är för människan
        en dyrbar skatt.[d]

28 På rättfärdighetens väg är liv,
    på den vägen finns ingen död.

Footnotes

  1. 12:9 ha en tjänare   Annan översättning (Septuaginta): ”arbeta för sig själv”.
  2. 12:12 fångst   Annan översättning: ”borg”.
  3. 12:27 tag i   Andra handskrifter: ”steka”.
  4. 12:27 flit är för människan en dyrbar skatt   Annan översättning: ”den flitige får en dyrbar skatt”.

12 Den som älskar fostran älskar kunskap.
    Den som tycker illa om tillrättavisning är oförståndig.

Den gode får Herrens behag,
    men intrigmakaren dömer han.

Ondskan ger inget fotfäste,
    men den rättfärdige står fast rotad.

En god hustru är sin mans krona
    men en skamlös som röta i hans ben.

Den rättfärdiges planer är rätta
    men de ondas råd bedrägliga.

De ondas ord bär på illvilliga planer,
    men i de rättsinnigas tal finns räddning.

De onda omstörtas och finns inte mer,
    men den rättfärdiges hus står stadigt.

Människan blir prisad efter sitt förstånd,
    men den dumme möts av förakt.

Det är bättre att leva enkelt, med en tjänare,
    än att låtsas vara viktig och sakna bröd.

10 Den rättfärdige sköter om sina djur,
    men den ondes omsorg är grymhet.

11 Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat,
    men den som jagar efter tomhet saknar vett.

12 Den onde finner nöje i att fånga det onda,
    men den rättfärdige står orubbligt rotad.[a]

13 Den onde snärjs i sitt syndfulla prat,
    men den rättfärdige går oskadd ur nöden.

14 Mannen mättas med det goda han talar,
    och belönas av sina händers verk.

15 Den dumme anser sin väg vara rätt,
    men en vis man lyssnar till råd.

16 Den dumme tappar lätt humöret,
    men den kloke håller sig lugn när han blir förolämpad.

17 Ett trovärdigt vittne ger ett ärligt vittnesbörd,
    men ett falskt bedrar.

18 Den som talar tanklösa ord sårar som med svärd,
    men de visas ord helar.

19 Sanningens ord består för evigt,
    men lögnaktigt tal bara ett ögonblick.

20 Falskhet finns i de hjärtan som planerar det onda,
    men de som främjar det goda fylls av glädje.

21 Ingen olycka drabbar den rättfärdige,
    men de onda har fullt upp med problem.

22 Herren avskyr dem som talar lögner,
    men han gläder sig över de ärliga.

23 Den kloke döljer sin kunskap,
    men den dumme gör en stor affär av sin enfald.

24 Den flitiges hand får makt,
    men den late får tjäna som slav.

25 Bekymmer tynger människans hjärta,
    men ett vänligt ord ger uppmuntran.

26 Den rättfärdige är omsorgsfull i sitt umgänge,
    men den ondes väg leder vilse.

27 Den late fångar inget byte,
    men den flitige får rika skatter.

28 Den rättfärdiges väg leder till livet,
    ingen död finns på den vägen.[b]

Footnotes

  1. 12:12 Grundtextens formulering är något svårförståelig; översättningen följer här Septuaginta.
  2. 12:28 Tanken i den senare delen av versen kan också vara att de som inte håller sig på den rättfärdiges väg leds in i döden; så bl.a. Septuaginta: …de ondsintas väg till döden.