Salomos ordspråk

10 (A) Detta är Salomos ordspråk:

En vis son gläder sin far,
    en dåraktig son
        är en sorg för sin mor.

(B) Oärlig vinst är till ingen nytta,
    men rättfärdighet
        räddar från döden.

Herren låter inte
        en rättfärdig själ hungra,
    men han avvisar de ondas begär.

(C) Lat hand gör fattig man,
    flitig hand ger rikedom.

(D) En klok son samlar
        om sommaren,
    en odåga till son sover i skördetid.

(E) Välsignelser vilar
        på den rättfärdiges huvud,
    de gudlösas mun
        gömmer på våld[a].

(F) Den rättfärdiges minne
        blir till välsignelse,
    de gudlösas namn multnar bort.

(G) Ett vist hjärta tar emot tillsägelser,
    dårens läppar leder till fall.

(H) Den som lever hederligt
        lever trygg,
    den som går krokiga vägar
        blir avslöjad.

10 (I) Den som blinkar med ögonen
        vållar smärta,
    dårens läppar leder till fall[b].

11 (J) Den rättfärdiges mun
        är en källa till liv,
    de gudlösas mun
        gömmer på våld.

12 (K) Hat skapar gräl,
    kärlek skyler alla synder.

13 (L) Vishet finner man
        på den klokes läppar,
    riset är till för
        den vettlöses rygg.

14 (M) De visa sparar på kunskap,
    dårens mun bjuder in olycka.

15 (N) Den rikes välstånd
        är hans fasta borg,
    de armas fattigdom
        deras fördärv.

16 (O) Den rättfärdiges arbete
        leder till liv,
    den gudlöses vinst
        leder till synd.

17 (P) Att ta vara på förmaning
        är vägen till livet,
    den som föraktar tillrättavisning
        leder andra vilse.

18 Den som döljer hat
        har falska läppar,
    den som sprider förtal är en dåre.

19 (Q) Där orden är många
        uteblir inte synd,
    klok är den
        som styr sina läppar.

20 (R) Den rättfärdiges tunga
        är utvalt silver,
    de gudlösas hjärtan
        har ringa värde.

21 (S) Den rättfärdiges läppar
        ger näring[c] åt många,
    dårar dör av brist på förstånd.

22 (T) Herrens välsignelse ger rikedom,
    egen möda tillför inget[d].

23 (U) Dårens glädje
        är att göra det skamliga,
    den förståndiges glädje
        är visheten.

24 (V) Den gudlöse drabbas
        av det han fruktar,
    de rättfärdiga får vad de önskar.

25 (W) När stormen kommer
        är det slut med den gudlöse,
    men den rättfärdige
        har en evig grund.

26 Som syra för tänderna
        och rök för ögonen
    är den late för den
        som skickar honom.

27 (X) Att vörda Herren förlänger livet,
    men de gudlösas år förkortas.

28 (Y) De rättfärdigas väntan
        leder till glädje[e],
    de gudlösas hopp blir till intet.

29 Herrens väg är den ärliges värn
    men förbrytares fördärv.

30 (Z) Den rättfärdige ska aldrig vackla,
    men de gudlösa får inte bo i landet.

31 (AA) Den rättfärdiges mun
        flödar av vishet,
    men en falsk tunga skärs av.

32 Den rättfärdiges läppar vet
        vad som är välbehagligt,
    de gudlösas mun förvränger allt.

Footnotes

  1. 10:6 gömmer på våld   Annan översättning: ”täcks av våld” (även i vers 11).
  2. 10:10 dårens läppar leder till fall   Andra handskrifter (Septuaginta): ”den som tillrättavisar öppet skapar frid”.
  3. 10:21 näring   Annan översättning: ”vägledning”.
  4. 10:22 egen möda tillför inget   Annan översättning: ”han tillför inget besvär med den”.
  5. 10:28 leder till glädje   Annan översättning: ”är en glädje”.

Salomos ordspråk

(10:1—22:16)

10 Salomos ordspråk.

En vis son är sin fars glädje
    men en dåraktig sin mors sorg.

Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,
    men rättfärdighet räddar från döden.

Herren låter inte den rättfärdige hungra,
    inte heller låter han den onde få det han vill ha.

Lata händer gör människan fattig,
    men flitiga händer för med sig rikedom.

En vis son skördar på sommaren,
    men en vanartad sover under skördetiden.

Välsignelser kröner den rättfärdige,
    men från den ondes mun flödar våld.

Den rättfärdiges minne är en välsignelse,
    men den ondes namn multnar bort.

Den vise tar till sig förmaningar,
    den som pratar strunt går det illa för.

En människa med integritet vandrar i trygghet,
    men den som går på orätta vägar råkar illa ut.

10 Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,
    pladder och tomt prat slutar i olycka.[a]

11 Den rättfärdiges ord är en källa till liv,
    men från de ondas mun kommer våld.

12 Hat underblåser gräl,
    men kärleken skyler alla brister.

13 Vishet finns på den klokes läppar,
    men den som saknar vett ska tuktas med ris.

14 Den vise sparar på sin kunskap,
    men dårens ord inbjuder till fördärv.

15 Den rikes förmögenhet är hans fästning,
    de fattigas armod blir deras fördärv.

16 Vad den rättfärdige förtjänar leder till liv
    men den ondes inkomst till synd.

17 Den som tar till sig förmaning visar vägen till livet,
    men den som struntar i tillrättavisning leder vilse.

18 Den som döljer hat är en lögnare
    och den som går med skvaller en dåre.

19 Den mångordige får svårt att undvika synd,
    men den vise förstår att styra sina läppar.

20 Den rättfärdiges tal är rent silver,
    men de ondas tankar är värdelösa.

21 Den rättfärdiges tal ger vägledning åt många,
    men dåren leds mot döden av sitt oförstånd.

22 Det är Herrens välsignelse som gör någon rik,
    egen möda lägger inget därtill.

23 En dåres nöje består i att göra det skamliga,
    den klokes i att vara vis.

24 Det som den onde fruktar händer honom,
    och vad de rättfärdiga hoppas på slår in.

25 När en storm kommer, sveps den onde bort,
    men den rättfärdige står fast förankrad i alla tider.

26 Som syra för tänderna och rök i ögonen
    är den late för den som anlitar honom.

27 Herrens fruktan förlänger livet,
    men de ondas år förkortas.

28 De rättfärdiga kan se framåt med glädje,
    men vad de ogudaktiga hoppas på blir till intet.

29 Herrens väg är den rättfärdiges tillflykt
    men fördärv för dem som gör orätt.

30 De rättfärdiga ska aldrig vackla,
    men de onda visas bort ur landet.

31 Den rättfärdiges tal flödar av vishet,
    men lögnarens mun ska tillslutas.

32 Den rättfärdige vet vad som bör sägas,
    men de ondas tal är bara fördärv.

Footnotes

  1. 10:10 Andra raden här är lika med andra raden i v. 8. Enligt bl.a. Septuaginta lyder andra raden här: en rättfram tillrättavisning leder till frid.