Nehemja 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Dåliga nyheter från Jerusalem
1 Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,
2 kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?
3 De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.
Nehemja ber för Israel
4 När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:
5 Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!
6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.
8 Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,
9 men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'
10 Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.
11 Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.
Nehemja 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Muren byggs upp
(1:1—7:3)
Nehemja återvänder till Jerusalem
Dåliga nyheter från Jerusalem
1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
I månaden kislev, under det tjugonde året[a], var jag i Susans borg. 2 Då kom Hanani, en av mina bröder, dit tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem om judarna som var kvar efter fångenskapen och hur det stod till i Jerusalem.
3 De svarade mig: ”De som är kvar efter fångenskapen och befinner sig i provinsen är i nöd och vanära. Jerusalems mur är nedriven, och dess portar uppbrända.”
Nehemja ber för Israel
4 När jag fick höra detta, satte jag mig ner och grät. Under flera dagar sörjde och fastade jag och bad till himlens Gud.
5 Jag sa:
”Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du håller förbundet och är nådig mot dem som älskar dig och håller dina bud. 6 Låt ditt öra och dina ögon vara öppna för din tjänares bön, som din tjänare natt och dag ber för dina tjänare israeliterna. Jag bekänner de synder som vi israeliter har begått mot dig. Även jag och min fars familj har syndat mot dig. 7 Vi har gjort mycket ont gentemot dig. Vi har inte lytt dina bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.
8 Kom ihåg vad du sa till din tjänare Mose: ’Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken, 9 men om ni vänder tillbaka till mig och håller mina bud och följer dem, ska jag samla er igen, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. Jag ska samla dem och föra dem tillbaka till den plats jag har utvalt, där mitt namn ska bo.’
10 De är ju dina tjänare och ditt folk som du befriat genom din stora makt och styrka. 11 Herre, hör din tjänares bön och dina tjänares böner, deras som gläder sig i att frukta ditt namn. Ge nu mig, din tjänare, framgång och låt mig få möta välvilja inför denne man.”
Jag var vid den tiden kungens munskänk.
Footnotes
- 1:1 Syftar troligen på den persiske kungen Artaxerxes I:s tjugonde regeringsår.
Nehemja 1
Svenska 1917
1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse. I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susans borg,
2 hände sig att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kommo från Juda. Och jag frågade dem om judarna, den räddade skara som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.
3 De sade till mig: »De kvarblivna, de som efter fångenskapen finnas kvar i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, och Jerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända i eld.»
4 När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.
5 Och jag sade: »Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud,
6 låt ditt öra akta härpå, och låt dina ögon vara öppna, och hör din tjänares bön, den som jag nu beder inför dig både dag och natt, för Israels barn, dina tjänare, i det att jag bekänner Israels barns synder, dem som vi hava begått mot dig; ty också jag och min faders hus hava syndat.
7 Vi hava svårt förbrutit oss mot dig; vi hava icke hållit de bud och stadgar och rätter som du gav din tjänare Mose.
8 Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose, när du sade: 'Om I ären otrogna, så skall jag förströ eder bland folken;
9 men om I vänden om till mig och hållen mina bud och gören efter dem, då vill jag, om än edra fördrivna vore vid himmelens ända, likväl församla dem därifrån och låta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning åt mitt namn.'
10 De äro ju dina tjänare och ditt folk, som du har förlossat genom din stora kraft och din starka hand.
11 Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.» Jag var då munskänk hos konungen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.